Trepalium
H.N.P.

De har tagit sitt namn från ett trepåligt tortyrredskap, det låter onekligen oroväckande för den som förväntar sig något finstämt. Trepalium kan enligt promoinformationen också betyda arbete på latin, vilket sägs vara något detta band är välbekanta med då de ofta ska refereras till som ett av sin generations bästa liveband. Personligen har jag aldrig sett detta band live så jag har ingen aning om de kan kallas tortyr eller bara benknäckande bra, det kan ju faktiskt vara tänkbart att skivbolaget har en vinning i att framställa ett band i positiv dager så man kanske ska ta den sanningen med en nypa salt. Annars verkar tunggungande franska band vara lite på agendan för tillfället, jag vet inte vilket franska band i ordningen denna kvintett är för min del. Skivomslaget kan dock inte sägas vara alltför lockande men de har åtminstone inte en alldeles patetisk logo så det är alltid något.

Har ni hört landsmännen i Gojira eller Dagoba, då vet ni i ungefär vilket musikaliska område detta band rör sig. Det är svängig extremmetall, eller ”groove metal” som arbetstiteln oftast brukar vara. Relativt bra tempo och bra sväng på albumet, produktionen är också betydligt mer välputsad än man kan tänka sig genom att bara se på omslaget. Sången är förstås vrålande och arg, inte överdrivet varierad dessutom. Albumet i sig är dock ganska varierat utan att för den skull tappa koncepten, det håller stilen genom de tio spåren och närmare 40 minuterna av musik. Avslutande Panteracovern känns dock en aning annorlunda mot resten av albumet och kanske inte speciellt lyckad egentligen.

Igår påpekade jag att landsmännen i Pictured hade ett väldigt stiligt skivomslag men inte speciellt lyckad musik, när det gäller Trepalium är det i det närmaste tvärtom med ett trist omslag men bra musik. Så inte direkt tortyrredskap att tala om när det gäller albumet H.N.P., snarare ett ganska trevligt tillskott i den som gillar metal med lite sväng och musik med lite pondus.

Det är ett album utan direkta svagheter och det enda man egentligen kan ses som en svaghet är covern, men samtidigt gillar jag covers för att det är alltid kul att höra hur band tolkar välkända låtar och det kan även ge en viss insikt i inspirationer för bandet i fråga. Men det är inte en speciellt bra låt, speciellt inte i denna tappning men det är egentligen ett minimalt problem eftersom detta album är rejält, det är aggressivt, nästan ett totalt angrepp. Samtidigt är det nyanserat med ett stort djup, en viss skönhet kan skymta någonstans bakom en ilsken fasad och det hela ger ett väldigt gediget intryck och man kan inte efter att ha hört detta album förneka Trepaliums förträfflighet som band. Deras liveshow vet jag dock ingenting om men skivbolaget kallar den fantastisk och påstår att bandet hunnit med över 300 spelningar och skall vara förträffliga på den saken dessutom.

Jag har ingen aning om varför skivbolag måste trycka på bandens förträfflighet som liveband i promoinfon, det är trots allt inte den saken som ska bedömas utan det är detta album och därför skulle det vara roligt att läsa med om albumet. Inte för att det påverkar min åsikt, vilket förstås inte bandet liveförträfflighet gör heller eftersom jag i ärlighetens namn skiter i den, H.N.P. däremot är ett förträffligt album som du bara måste kolla upp om du gillar de nämnda banden eller om du gillar så kallad ”groove metal”. Undrar om Insane Architect syftar till låtarnas upphovsman, ett varmt rekommenderat album.