Band:
Jonas Arvidsson – Guitars
Dan Hultstrand – Vocals
Marcus Johansson – Drums
Pekka Kiviaho – Bass
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Released 2011-07-??
Reviewed 2012-01-27
Links:
therockfordheroes.com
myspace
youtube
last-fm
Om de släpper musik på ett nytt sätt kan de knappast sägas spela musik på ett nytt sätt, klassisk melodirock med spår av många av de största namnen kan de sägas vara. Jag tycker att sångaren på många av spåren påminner om Tommy Shaw från Styx med en lätt barnslig och naiv stämma, dock läspar han inte som Tommy gör. Men egentligen kan han också sägas påminna om andra sångare och det är mycket av en tolkningsfråga så jag säger en ganska klassisk röst som hörs i mången melodiös rock. Det är ganska många medryckande partier och refränger, faktiskt skulle jag vilja säga att det är lite av en nick tillbaka mot sjuttiotalet, ljudbilden är också ganska sjuttiotalsautentisk. De fem spåren har ungefär 21 minuters speltid så det kan inte direkt sägas vara den längsta skivan att spela men å andra sidan hinns den spelas många gånger under tiden en av våra recensioner skrivs.
Så varför ens recensera en gratisskiva? Bra fråga, ingen aning. Är den värd pengarna då? Den är ju i alla fall inte så dålig att man vill ha betalt för att lyssna på den, svaret blir därför ja. Jag tycker att det är en ganska trevlig liten samling låtar, men det kortvariga formatet är lite av en nackdel tycker jag då det tar slut väl fort och om man spelar om det direkt tenderar det till att bli lite tjatigt. Men jag tycker att det är välgjort, bandet låter bra och spelar väl tillsammans, sången är schysst och likaså melodierna i låtarna. Överlag är det en bra EP måste jag tillstå.
Dock kan jag fråga mig vad behovet av att återvända till musik som denna då den redan gjorts så ofta och gjorts bättre dessutom. Och som om det inte vore nog med att de nickar i den riktningen, deras musik låter ganska identiskt med många skivor från den tiden. Bortsett nålskrapet hade det lika gärna kunnat vara material från någon av mina Styxvinyler från sent sjuttiotal som Grand Illusion, Pieces of Eight eller Cornerstone dock utan den topp som finns på dessa album.
Men måste all musik vara nyskapande? Nej, självklart inte, men det handlar om att åtminstone skapa en känsla av att musiken inte är ännu en bland en stor mängd band/skivor som redan finns därute. Givetvis lyckas inte det flesta med den föresatsen och jag tycker inte heller att Rockford Heroes når hela vägen dit men det finns några riktigt fina inslag, första spåret till exempel, riffet i den fjärde låten är väldigt bra, tyvärr är inte refrängen lika bra och avslutningen är lyckad men det går inte att skaka att tredje spåret låter väldigt mycket Led Zeppelin så till den grad att man tänker Zeppelin, och jag tänker även Styx och REO Speedwagon, och det är det som är problemet eftersom med de bästa albumen tänker man aldrig på inspirationerna utan på låtarna och bandet i fråga. Om jag någon gång tänkt att: ”fan vad bra de är The Rockford Heroes” då hade jag nog slängt på ett H extra, men jag tänker mer: ”fan vad det lät Zeppelin här, Thin Lizzy? Lynnot? Tommy Shaw utan läspande, REO Speedwagon, fan vad det låter som allt det här andra jag hört” så tänker jag snarare än det föregående.
Jag tycker ändå att det är rätt bra låtar, Zeppelinklonen som är tredje spåret är inget vidare men de övriga fyra är bra men var är och vilka är The Rockford Heroes? Light Scares ger inte svaret på den frågan.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Kiros - Lay Your Weapons Down
Vendetta - Feed The Extermination
Voices of Destiny - Power Dive
Föregående artiklar:
Coexistence
Dead by April
Hate Gallery