Scornage
ReaFEARance

Tyska moderna thrasharna i Scornage är tillbaka med sitt fjärde album och för första gången har de valt en titel som inte är en halv roman, men inte direkt det mest spännande eller intressanta skivomslaget jag någonsin sett. De sägs blanda Bay Area thrash metal och den tyska varianten som etablerades av band som Kreator och allt det där. Personligen vet jag ingenting om Scornage och hade inte hört talas om dem innan detta album men enligt pressinformationen som finns till albumet ska deras tidigare album fått lysande recensioner, jag har inte brytt mig om att bekräfta om den saken är sann. Däremot har jag efterforskat tyskarnas nya album som fått väldigt fina recensioner på tyska sidor, grejen är bara den att det i stort sett enbart var tyska sidor som recenserat albumet, vilket brukar vara ett varningstecken även om betygen är bra, en fullpoängare till och med. Men vad andra säger har ingen bärighet på mina omdömen och jag har givit detta album ett gäng genomspelningar nu.

Det handlar om ganska brutal thrash metall med inslag av lite extremare saker, sången låter till exempel väldigt ond i jämförelse med många andra band i genren. Det försöker låta väldigt brutalt alltsomoftast och variationen sett över albumets tio låtar och närmare femtio minuter musik är inte direkt den största jag upplevt på ett album. Produktionen är bra och modern, det är väl egentligen vad man kan förvänta sig av ett band i genren som släpper musik idag. Hela tiden känns det som att bandet satsar på brutalitet framför allt annat och försöker göra det hårdaste och tyngsta man kan i genren, problemet med det är att alltsomoftast slutar med att det blir en vägg av ljud som oftast bara blir just ljud, det måste finnas andningshål, pauser och sådant i musiken för att den ska bli sådär tung och arg som den bör vara och där tycker jag inte att Scornage riktigt hittar rätt.

Deras musik känns mest som en ljudkuliss och det känns inte så värst tungt eller brutalt utan mest som att det är en samling riff och annat som ackompanjeras av arg sång i ett gäng låtar som låter mer eller mindre identiska och jag tycker att Scornages album tyvärr inte når hela vägen fram, deras goda intentioner försvinner lite grann i en ljudkuliss som dränker allt och lämnar ingenting kvar. Deras musik drunknar, drunknar i en iskall sjö av gitarriff och försök att vara så brutal det går inom thrash metal genren.

Det är inte direkt dåligt, det inte det jag vill säga. Problemet är bara att efter tio-tolv genomspelningar sätter sig ingenting och jag vill hellre oftast stänga av albumet än spela klart det varje gång jag drar igång det. Det är säkert ett album som tilltalar de närmast sörjande vilket goda recensioner i tyska medier tycks indikera men det är inte ett album som gör något alls intryck på mig mer än att det tar alldeles för lång tid att spela igenom.

Men kort och gott, om ni gillar thrash metal kanske ni ska kolla upp det. Jag tycker dock att det känns som att allting dränks i en ljudkuliss som inte riktigt låter låtarna komma till sin rätt, jag tror att i sitt försök att vara riktigt brutala blir de istället ganska tråkiga.

HHHHHHH