Rough Angel
Hear the Angels Rock

Ursprungligen tänkt som en inspelning för inspelningar för industrin och promotors, det var tanken med denna EP från det amerikanska heavy metabandet Rough Angel men nu får det alltså komma ut även till allmänheten. Sångaren och den som remastrat låtarna Csaba Zvekan säger att det är otroligt hur väl dessa nästan två decennier gamla inspelningar hållit, låtarna spelades ursprungligen in 1993 så de är ganska gamla. Det är fyra spår på denna EP och det talas om doom och lava och det jämförs med klassiska band som Black Sabbath, Led Zeppelin och Judas Priest i promoinformationen. Nämnas bör att de recensioner jag hittat rörande denna EP har varit ganska blandade, en del har varit väldigt positive och några jag sett lite halvt negativa, och några har sagt att det är hyfsat men intetsägande. Så betyg från bra till ganska dåligt men inga extremer har jag sett så det bör väl indikera ett band som är ganska medelmåttigt antar jag.

Det första som slår mig är att det låter ganska rått, vilket förstås var att vänta med tanke på tidseran det är inspelat men samtidigt minns jag Insanity and Genius av Gamma Ray som är inspelat vid samma tidpunkt och den låter mycket fräschare. Jag tycker att det låter lite sjuttiotalshårdrock eller något i den stilen, Led Zeppelin kanske inte är så fel att jämföra med, typ Communication Breakdown eller något sådant daterat. Det är bara fyra låtar och omkring 20 minuter musik på denna EP så det är ingenting som direkt tar någon större tid i anspråk att lyssna på och jag hinner lyssna igenom den flera gånger samtidigt som jag skriver klart denna recension.

På ett sätt är det väl kul att dessa inspelningar äntligen når allmänheten, samtidigt är frågan om de verkligen tillför något. Det är ju knappast som att det är musik som bryter någon ny mark, det känns snarare som att jag hört det förr och flera gånger dessutom. Ljudbilden är inte speciellt bra och låtarna känns inte heller direkt minnesvärda på något sätt så poängen med denna EP är lite svår för mig att se. Samtidigt kan jag förstå hur det tilltalar vissa som fortfarande lever i det förflutna, det låter trots allt som autentiskt sjuttiotalshårdrock så varför inte om du gillar sådant? Då kan jag se en anledning till att införskaffa detta, men bara då. Om du hellre lyssnar på mer modern hårdrock är det nog ingenting att titta närmare på. Å andra sidan finns det väldigt mycket av denna typ av musik redan och om du har en stor samling är risken ändå stor att du finner detta otillfredsställande även om du gillar den typen av musik.

Så inte direkt den mest nödvändiga eller mest intressanta av skivor jag sett under 2011 men samtidigt kan det vara av värde för er som gillar Zvekans musikaliska eskapader. Så om ni har ett specialintresse i musik som låter rå och opolerad eller bara gillar Csaba Zvekan kan ni nog finna detta intressant, annars känns det inte särskilt spännande faktiskt. En kuriositet, inget mer.