Renegade Five
Nxt Gen

Renegade Fives debut hyllades enormt här I Sverige för två år sedan med allt ifrån Grammisnomineringar till Bandit Rock och Swedish metal Awards. Efter det har vägen varit krokigare. Två medlemmar har bytts ut, de ligger på ett nytt skivbolag och nu är äntligen uppföljaren här – en 50 minuter lång och tretton spår stark platta med modern hårdrock fylld med låtar som alla skulle kunna tänkas vara singelspår. De har nämligen alla väldigt starka refränger och melodier som likt kameler bär en runt på sin rygg och i slutänden hamnar du i någon avlägsen Egyptisk by där alla är rånare och bestjäl dig på alla dina tillhörigheter där du blir tvungen att sälja ut dig själv som sexslav till banditerna i 50 minuter för att komma därifrån.

Skivan inleds med elektronik och den nedtonade The Next generation som känns lite halvt avslagen i jämförelse med vad som följer. Erase Me känns som en blivande storsingel som just nu ligger i en allt varmare kastrull och inväntar koktemperatur. Den redan utgivna singeln Alive följer sedan och det är en låt som liksom de flesta andra på skivan har en riktigt stark refräng och i övrigt i första hand bärs fram av sina medryckande melodier. I låten känns det även som de mixat upp elektroniken ett steg då de känns tydligare här än i de tidigare låtarna. Den andra låten som redan släppts från albumet är EP-singeln Life Is Already Fading som följer två spår efter Alive och det är den låt på skivan som jag tycker skiljer sig mest från övriga eftersom den gästas av Elize Ryd som bidrar med en kvinnoröst mitt i allt. Just denna låt känns lite mer kvinnofrontad amerikansk rock, typ Evanescence, men den är inte särskilt representativ för skivan i övrigt som har mer gemensamt med moderna hårdrocksband och elektronisk alternativt industriell metal.

Albumets 13 låtar avslutas med en akustisk version av den förmodligen största singeln från debuten, Running In Your Vein och det är väl den låt som jämte Life Is Already Fading som sticker ut mest från övriga i startfältet. Även om de flesta av de andra låtarna överlag påminner ganska mycket om varandra tycker inte jag att skivan faller igenom och blir enformig, tjatig eller repetitiv. Låtarna är visserligen på ett grundplan väldigt lika men de känns ändå som unika, egna låtar allihop. Melodierna är starka, instrumentalt är det välgjort och helheten är sammanhängande och solid. Känslan och intrycken är att den här skivan är en riktig kvalitetsprodukt på alla fronter. Jag tycker det är ett rent nöje att spela den och den har hunnit gå många varv vid det här laget utan att intrycken svalnat. Det här är i mitt tycke en av årets höjdpunkter och under årets första kvartal är det utan tvekan den bästa jag hört.

Renegade Five har måhända en låtskrivare som sysslat med Eurodisco i 15 år (mycket framgångsrikt också, bör tilläggas) men det är uppenbarligen ingenting som hindrar honom från att skriva lika framgångsrika rocklåtar. Hela ’Nxt Gen’ är riktigt intressant att lyssna igenom, jag ser redan fram emot att få höra mer!