Pellek
Bag of Tricks

Liljegren Records står som avsändare på Pelleks skiva och då kan man till 99% vara säker på att vad vi får är power metal, gärna med lite kristna undertoner. Mycket riktigt! Spelar vi Pelleks debutalbum 'Bag Of Tricks' är det just power metal med svaga kristna undertoner som kommer ut genom högtalarna. Dessutom med lite progressiva undertoner, vilket inte heller kändes som en allt för stor överraskning med tanke på att Liljegren Records de senaste åren gång på gång visat att de tror att vi ligger tio år tillbaka i tiden och att de heter Limb Music Production (eller LMP) och fullkomligt haglar power metal med progressiva och neoklassiska undertoner i sig ut på marknaden. Pellek är alltså det senaste albumet i samlingen och precis som på alla andra Liljegrenskivor finns antingen Christian Liljegren eller Tommy Reinxeed med på albumet. Denna gång föll lotten på Reinxeed som är krediterad för att spela gitarr på skivan. Och bas. Och keyboards. Och trummor. Och programmera. Och göra orkestrering. Och göra bakgrundssång. Och utöver detta… producent. Så, det känns inte alls som att han på något sätt försöker stjäla uppmärksamheten inte. Absolut inte!

Pellek, som om man vänder på namnet och skriver det baklänges inte betyder ett skvatt, är ett projekt av Norrmannen Per Åsly och förmodligen har han kallats Pelle av folk hemma i Norge så mycket att han tog det till sitt artistnamn. Det K som följer på slutet skulle kunna stå för Källmalm om det nu hade varit så att det inte gjorde det utan min gissning är att det istället kommer från Pelles mellannamn Fredrik, som slutar på just ett K, precis som Pellek (vilket av Pellek själv skrivs med versal). Pelle själv kom fram som artist i Norska versionen av X-Factor och som vanligt när det kommer till Liljegren Records skriver de naturligtvis upp detta faktum med överdrifternas överdrifter och hävdar att Pelle sjöng power metallåtar för miljoner av tv-tittare. En vissa gnutta sanning finns det naturligtvis i det, X-factor hade säkert miljoner tittare sett över hela säsongen, men det program med mest tittare hade t.ex. bara drygt halvmiljonen tittare och Pelle framträdde inte själv utan tillsammans med Anders Ringdal Ström (som f.ö. gästar på ett spår på 'Bag Of Tricks') som Reaching Horizons och åkte ut i första finalrundan efter att ha medverkat i en audition och ett par utslagsrundor. Visst, topp tolv av flera tusen sökande är inte alls tokigt, men snacka om att böja på sanningen.

Hur som helst, inget av detta spelar förstås någon roll när det kommer till Pelles debutalbum som soloartist. Inte heller att han sjungit med/sjunger med två andra band och medverkade på skitsamlingen Swedish Hitz Goes Metal som släpptes i höstas (och var bland det sämsta jag hört under alla mina år som recensent). Eller att hans youtubevideor har haft mer än två miljoner views, eftersom det är 'Bag Of Tricks' som bedöms och inget annat. Inte ens Liljegren Records insats som skivbolag bedöms. Så, till albumet - vilka trick har Pelle lagt i sin påse?

Den knappt två minuter långa öppningslåten Entrance börjar väldigt mastigt och orkestralt och musiken som spelas där påminner mig starkt om Danny Elfmans Batman-tema från Tim Burtons Batman-filmer i början av 90-talet men går sedan över i en mer Narnia-liknande (filmen, inte bandet - bör påpekas) övergång inför första riktiga låten Fugue State som är en klassisk power metal-låt i samma anda som andra Liljegren-band typ DivineFire och Golden Resurrection. Pelles röst låter också skrämmande lik Christian Liljegrens ifrån dessa band. Men det är inte hans röst som låter så egentligen utan produktionen som fått hans röst till att låta så därför att till skillnad från Liljegren är Pelle en alldeles utmärkt sångare med en kraftig röst och ett brett register som gör att han kan hålla ut tonerna ordentligt och tillsammans med horden av bakgrundssångare som körar till utvalda partier i sången låter det väldigt mäktigt stundtals. Musiken är till största del medryckande och intressant men det är lite väl mycket Tommy Reinxeed banalitet över gitarrslingorna och melodierna i vissa spår och det gör att skivan inte riktigt upprätthåller den höga standard den levererar i sina bästa stunder och spår.

'Bag Of Tricks' gästas av två utmärkta tyska sångare i form av Oliver Hartmann och Amanda Sommerville (båda kända från bl.a. Avantasia) samt tre norska sångare (se gästlistan till vänster) och jag tycker det är väldigt spännande att höra denna sångvariation på skivan som endast överträffas av den stora tempovariationen i låtarna. Det finns allt från superlugna ballader till riktiga hetsspår och något som Reinxeed har fått till bra, för en gångs skull, är orkestreringen som verkligen lyfter skivan högt. Det blir som allra bäst i spår fyra, Send My Message Home där Pelle duetterar med Amanda Sommerville i en låt som svänger lite fram och tillbaka innan den avslutas riktigt vackert med en minut och 20 sekunders delvis akustiska tongångar till trumpet, gitarr och liknande. Utöver denna tycker jag att skivans bättre hälft utgörs av Fugue State, Reason And Psychosis, Thundernight, Don't Belong och Stare Into My Eyes och överlag tycker jag faktiskt att Pelle & c:o har fått till en skiva som låter riktigt bra, även om hans påse innehåller vissa billiga trick också.

Musiken är varierad med mycket klaviatur och orkestrar i skiftande hastighet på låtarna även om grunden ligger i dubbla baskagge-trummande, elgitarrer och högt tempo. De dryga 41 minuter som skivans elva låtar varar är alldeles lagom och känns som en bra längd som upprätthåller intresset. De bästa spåren är riktigt intressanta och även om det också finns några betydligt sämre spår är det ändå en positiv känsla jag får av 'Bag Of Tricks'. Det känns som ett album med mer intressanta än uttjatade och beprövade trick. Ett album som knappast går till världshistorien som det mest unika och nyskapande som någonsin gjorts, men kanske som det mest kvalitativa som Liljegren Records och Tommy Reinxeed lyckats sätta ihop. Med beröm godkänt!