Nubian Rose
Mountain

Nubien är en Egyptisk provins och en Nubisk ros är alltså vad detta svenska band utger sig för att vara. Med deras debutalbum, kallat "berg" ger de sig in i de aningen punkigare AOR-distrikten och med deras kvinnliga frontfigur är det svårt att inte få tankarna att gå till lämpliga band i genren med detsamma. Skillnaden mot de flesta andra band av den typen är dock att bandet backas av två stycken Åkerlund och bara består av herrar i övrigt (jag säger herrar trots att bandets medlemmar inte är överdrivet gamla). Dessutom Sofia Lilja som frontar bandet svarthårig, vilket kanske i sig inte är så ovanligt men att det är en snygg svarthårig tjej som frontar bandet är nog desto mer ovanligt med tanke på vilka skator som vanligtvis frontar hårdrocksband annars - i alla fall de som är svarthåriga (vadå fördomsfull?).

Här i Sverige släpptes Nubian Rose sitt album redan i somras, men eftersom ingen besvärade sig med att skicka mer än en notis om detta till mig så blev det aldrig någon recension på albumet då. I slutet på oktober släpptes så albumet internationellt efter att ha rönt stora framgångar internationellt bara genom sin svenska utgåva. Det är fullt med bra saker på albumet som gör att man lätt förstår varför det blivit så populärt och vi kan börja med Liljan vi resan varit inne på lite - en svarthåriga. Sofia Lilja är röstcoachen från TV4 som hjälpt deltagare i både Idol och The Voice och hon har en röst som verkligen märks. Jag antar att hon gör sina "Mimemamomumymöööööö" och "vee-e, vaa-a, voo-o, vuu-u"övningar varje morgon. Havahava. En kraftfull röst är skillnaden mellan bra och riktigt bra många gånger och om någon vet hur man använder sin röst bör det ju vara någon som hjälper andra få ut mer ur sin sångröst. Det märks tydligt i låtar som den inledande Ever See Your Face, titelspåret Mountain och inte minst Your Love. Men det är inte bara dessa låtar som präglas av bra sång, för trots att Lilja sjunger större delen av skivan i det högre registret låter det rent och välartikulerat, vilket är sällsynt inom hårdrocken där väldigt få sångare är skolade och mest sjunger på känsla och karisma istället för kvalité.

Bakom Sofia Lilja finns de fem herrarna med instrument - två gitarrister, en bassist, en keyboardist och en trumslagarpojke. Musiken är överlag bra, absolut i klass att backa sin duktiga sångerska, men det finns spår då jag bara undrar vad de försökt göra. Ett sådant spår är Once Bitten som i min mening känns oerhört malplacerad på skivan. Den låter mer som Aerosmiths typ av bluesrock än den annars betydligt mer punkigt rockande musik de spelar. En annan sak är när keyboardsen kommer in som mest för då börjar jag tänka på klassisk Van Halen mer än någonting annat och det känns också som vatten denna ros inte bör vattnas med. Överlag är det dock skönt driv, härlig rak rockmusik utan att vara allt för främmande för att närma sig andra spår än det inslagna. I covern Close My Eyes Forever får Sofia också hjälp av en Heisos Roestus (en man med hes röst som sjunger - väletablerad latinskt uttryck), vilken bistås av Mats Levén (känd för att inte ha en fot fast förankrad någonstans utan hoppa in som gäst överallt där han får chansen). Sångarna stjäl lite showen från en annars bra instrumental insats av bandet som gör covern mycket till sin egen, även om sången inte riktigt lever upp till det låten igenom.

Varje gång jag hör den här skivan börjar jag stampa takten till låtarna, men jag har än så länge inte sjungit med i låtarna en enda gång än så länge… det kan förmodligen tolkas på två sätt: antingen att musiken är bättre än sången, eller att sången är så bra att jag inte vill förstöra den genom att addera min korpstämma ovanpå den. Kraa kraa… Och så vidare. I skivinformationen citerar skivbolaget Sweden Rock Magazine som hävdar att det skulle vara mer radiovänligt än Journey eller Dio, och det är ett uttalande som verkligen känns som att det kommer därifrån med tanke på hur dumt det är. Journey är väldigt radiovänliga, Dios musik är inte särskilt radiovänlig - om man inte är hårdrockare förstås (men då kan ju Endstille och Terra Tenebrosa också vara "radiovänliga"). Jag tycker också det låter som om vissa låtar skulle kunna fungera bra på radio, naturligtvis beroende på radiokanal, men inte i överdrivna mängder och absolut inte hela skivan. Hitpotential finns det dock i större delen av 'Mountain' och jag tror definitivt att Nubian Rose kommer att bli ännu större än vad de redan är. Hela skivan andas kvalité i allt från hur instrumenten spelas, till ljudkvalité och produktion via Sofia Liljas röst och låtmaterialet som finns på skivan.

Absolut över medel, men ingen bomb. Jag tycker dock att ni bör kolla upp skivan, i synnerhet Ever See Your Face, Living For Tomorrow och Your Love.

HHHHHHH