GTS
Tracks From the Dustshelf

Det finns bolag som dammar av gamla okända skivor och åter gör dem tillgängliga för världen, jag tycker dock alltsomoftast att deras val kan ifrågasättas då det är många hyfsade album bland dessa och inte de där albumen som känns som det guldkorn man missade då det begav sig. Och damma av kan man väl verkligen säga om detta album med spår från dammhyllan, det var GTS första av två album och det släpptes 1995 troligen till ingen uppmärksamhet alls. Det tråkiga blåa omslaget inbjuder ju inte direkt till att man ska vilja sätta tänderna i trions dammiga låtar. GTS är för övrigt ett band som varit lite av ett sidoprojekt för musiker oftast extremt upptagna med annat, åtminstone om man ska tro pressinfon som talar om tidsbrist och så vidare.

Har ni hört Airrace? så låter i alla fall GTS debutalbum, det är melodiös rock med lite klämkäcka refränger och polerad ljudbild. Inte tungt alls och de flesta låtarna på detta album känns lite tempofattiga, sången är klassisk melodiös rock och skulle kunnat återfunnits på många av dessa album jag sett återsläppta av olika bolag som gräver i dammhyllorna. Jag har svårt att se hur detta album skulle kunna stå ut ibland allt annat som kom denna tid vilket antagligen är anledningen till att dessa tio spår förblev på dammhyllan snarare än nådde ut till folk.

45 minuter solid melodiös rock är vad du får ut av detta album, varken mer eller mindre. Det är bra men ingenting som gått till världshistorien och ingenting som lär få någon större uppsving nu när det släpps på nytt av Avenue of Allies, ärligt talat känns det lite grann som att man kan ifrågasätta även detta skivsläpp även om det är ett ganska bra album trots allt och definitivt en stunds trevlig lyssning utan att det kanske sätter sig någonstans i medvetandet.

Inget spår står väl egentligen ut i någondera riktningen och överlag känns det som jag redan varit inne på, som en solid produkt. Ingenting jag tror att man direkt kan ogilla och ingenting som är överdrivet sövande heller utan ganska bra utan att för den skull göra något större intryck på mig som lyssnare. Mer än så behöver väl egentligen inte sägas, ett ganska bra album som egentligen inte gör något större intryck på mig som lyssnare.