Recension Airrace - Back to the Start 2011

Brittiska AORsnubbarna i Airrace släpper sitt andra album 27 år efter att de släppte sitt första album något som antagligen bör innefatta ett av de längsta uppehållen någonsin mellan album. Jag kan dock rapportera att det inte handlar om att bandet arbetat konstant med det nya albumet eller turnerat sedan de släppte debuten utan bandet splittrades åttiofem och återförenades sedan för att spela lite i samband med att de firades 25 år sedan debuten släpptes 2009. De fick stort beröm för sin show på Firefest 2009 och bestämde sig då för att ta det lite mer på allvar och här kommer resultatet. En annan kul detalj i sammanhanget är att i samband med debutalbumet Shaft of Light skrev musikjournalisten Derek Oliver i Kerrang att den som inte gillar Airrace borde skjutas, låter lite drastiskt och definitivt inget vi skulle syssla med att säga här på Hallowed.

Som jag sade så handlar det om AOR, det är melodiöst till tusen med catchiga refränger och välpolerad produktion. Allt bygger på att det ska vara trallvänligt och lättillgängligt med mycket energi, snygga keyboardmattor och en ljudbild som skulle göra sig riktigt bra på radio. Musiken är ren och tydlig vilket gör den väldigt lätt att ta till sig för dig som lyssnare, sångaren Keith Murrell har en högtonad röst som känns som en ganska klassisk AOR-stämma. Egentligen kan det sägas vara klassisk AOR med alla de element som brukar vara där, knivskarpt ljud, högtonad sång, tralliga refränger, keyboardmattorna, de klassiska gitarrmelodierna, allt finns där så ta något av dina klassiska AOR band och säg att det låter lika, Toto, Asia, Bad Habit, Elevener, Williams Friedstedt för att nämna bara några som kan sägas befinna sig i närheten. Vi har på Back to the Start fått oss till hands tolv spår som tar dig ungefär 42 minuter att lyssna på, en bra längd tycker jag när det gäller just denna typ av musik.

Det går att ifrågasätta vissa gamla bands återföreningar, typ Black’n’Blue var inget vidare alls om jag ska vara ärlig och det finns andra som givits ut på senare tid men den som ifrågasätter att Airrace släpper ett nytt album, speciellt utan att ha hört det, bör faktiskt fundera på att revidera ett sådant uttalande. Det här är ett riktigt bra album, spåren är logiska från start till mål och alla melodier sitter där precis som de ska, sångaren låter riktigt bra och det finns egentligen ingenting att klaga på överhuvudtaget. Kanske att det saknas en riktigt, riktigt, superstart hitlåt men det finns flera riktigt schyssta låtar så att jag tycker inte att det är något problem om jag ska vara ärlig.

Spår värda att plussa lite för är inledande Keep On Going som sätter an tonen på ett riktigt bra sätt och dessutom är ett fint spår på alla sätt, speciellt keyboards är riktigt grymma på detta spår. Tredje spåret When Baby är också riktigt bra med melodier och en refräng som bjuder in lyssnaren till en stunds förnöjelse. Call Me Anytime tycker jag också är värd att nämna för att ge den ett extra plus, visst kunde jag räkna upp ett par till spår av ungefär samma kaliber men väljer att inte göra det eftersom jag tycker att de räcker med de höjdpunkter jag räknat upp. Dessutom skulle jag nog vilja säga att detta albums styrka snarare ligger i helheten än i detaljerna, det är precis lagom varierat för att bibehålla mitt intresse hela vägen igenom, och den har den där känslan som bra AOR brukar kunna ha. Airraces Back to the Start var lite av en positiv överraskning måste jag säga, ett album jag säkert kommer snurra i spelaren då och då även fortsättningsvis. Sångaren Keith Murrel är dessutom riktigt bra vilket kanske bevisas av att han placeras som nummer 20 på tidningen Classic Rocks topp-40 lista över AORsångare, hans röst är helt klart en bidragande orsak till att Back to the Start är så bra som den är.

Den som inte gillar Airrace borde skjuta sig själv!

HHHHHHH

Airrace Back to the Start

Airrace
Back to the Start