Band:
Tina Egan (Lead vocals on 1 – 12, 17)
Ian Edwards (Bass, keyboards)
Greg Hart (Guitars, acoustic 6 & 12 string guitars, mandolin, keyboards)
Nobby Styles (Guitars)
Judit Armstrong (Keyboards)
Andy Elphick (Drums, percussion)
Jackie Bodimead (Lead vocals on tracks 13–16 & backing vocals)
Discography:
No Bed of Roses (1992)
Guests:
Geoff Downes (Piano, Hammond, keyboards & backing vocals)
Toby Sadler (keyboards & backing vocals)
Mike Moran (keyboards & string arrangements on 12)
Martin Chaisson (Lead guitars, voicebox)
Info
Produced by Geoff Downes and Ian Caple
Released 2011-06-10
Reviewed 2011-07-12
Links:
avenue of allies
If Only spelar enligt de flesta jag stött på AOR, men jag skulle kalla dem hårdrock i samma stil som Bon Jovi och Guns 'n' Roses lät på den tiden. Den här skivan börjar med något som låter som hämtat ur en billig och helkass westernfilm och fortsätter sedan i bästa Four Non Blondes-anda med låtar om kärlek i white-thrash-träsket. Ni vet, de vita fattigkvarteren där kärlek i bästa fall definieras som en avsugning på en 40 år äldre alkoholiserad, skäggig MC-snubbe ute bland soptunnorna bakom den lokala krogen. De flesta verkar vara överens om att skivan är bra, men jag får väl vara undantaget till detta då. Jag är måttligt imponerad. Jag gillade inte originalet överdrivet mycket och denna förlängda version gillar jag ännu mindre. Den är re-mixad och re-mastrad så den låter nyare och fräschare, men den är lika daterad i sin stil som den var från början och speltiden gör mig illamående. Jag har inte orkat lyssna från start till slut en ändå gång sedan jag fick skivan utan att ta en paus emellan någonstans.
Jag har svårt att se poängen med den här återutgåvan av så många anledningar. Och för en gångs skull är jag beredd att hålla med webzinet Dangerdog - ska vi verkligen bry oss om en återutgåva av en skiva som aldrig lyckades från första början? Hade det varit 20 års-jubileum av skivan så hade jag haft mer förståelse. Hade den dessutom varit riktigt framgångsrik, typ som 'Slippery When Wet' och 'New Jersey' med Bon Jovi eller 'Apetite for Destruction' med Guns 'n' Roses', hade jag haft ännu mer förståelse. Men med tanke på att skivan kom i alla fall en tre-fyra år för sent för att låta som den gjorde (även om närmare tio år för sent är en större sanning) och sålde i väldigt blygsamma upplagor och såvitt jag hört aldrig nämnts som en inspirationskälla för den musikergeneration som kommit efteråt har jag ingen som helst förståelse för varför vi behöver ge skivan en ny chans. Att dessutom proppa den full till bristningsgränsen med bonusmaterial gör ju inte direkt saken bättre heller. Hade det varit en bonusskiva med lite dokumentärt material, kanske en musikvideo också, vid sidan om bonuslåtarna hade det kanske varit en sak. Men nu är det ju inte ens det. Nu är det mest bara jobbigt att sitta igenom allt.
Musiken är en lite småskitig typ av hårdrock med kvinnlig sång i kategorin "kvinnor som inte sjunger vackert". Tina Egan låter ganska mycket som en whiskeypolerad Doro Pesch med halsinfektion. Hon sjunger varken bra eller fint. Hon har viss känsla, men den är inte heller särskilt förförande om jag ska vara ärlig. Låtmaterialet är okej, men inget speciellt och den långa speltiden sänker helhetsintrycket rejält eftersom materialet inte är tillräckligt intressant eller varierat för att klara att hålla uppe intresset hela vägen. När vi dessutom ska sitta igenom 35% till av det vi just lyssnat på, fast med en annan sångerska, tryter liksom tålamodet och inte minst orken att lyssna på skivan längre. Det hade nog varit intressant i åtta låtar och runt 40 minuter, men tolv låtar, sjutton låtar. Och 60 minuter, 78 minuter... då hamnar skivan inom kort på långtidsparkeringen i skivhyllan om den hittar hem hit från första början.
'No Bed of Roses' blev If Onlys enda skivsläpp och jag tycker det hade räckt om det förblivit så. Jag hade kunnat acceptera en 20 års-återutgåva eller annan form av jubileumsskiva. Men en återutgåva efter 19 år på en skiva vi inte ens gillade särskilt mycket från början? Varför över huvud taget bry sig? Tack... men nej tack.
HHHHHHH
