Eskimada
s/t

Ni som brukar läsa mina recensioner vet vid det här laget att jag ofta brukar kontextsätta skivorna jag recenserar eller ha djupare filosofisk och moralisk poäng som jag framför i mina recensioner. Dagens poäng handlar om kontexten i vilken du spelar en skiva och vilken oerhörd betydelse denna har för din uppfattning av vad du hör.

Det många inte tänker på är att musik uppfattas väldigt olika beroende på när, var och hur du kommer i kontakt med den. Hur du mår påverkar din uppfattning av det. Om du är pigg eller trött. Vilka du har omkring dig - om det är personer som får dig att må bra eller dåligt. Är du sjuk eller frisk, mätt eller hungrig, har ont eller njuter av en uppfriskande glass i solskenet. Ja, allt påverkar. Även vad du hört precis tidigare samt på vilken utrustning du hör det - om ljudet är kasst eller bra. Det är därför Hallowed aldrig hastar ut recensioner efter 2-3 lyssningar utan ger skivorna tid att prövas i olika miljöer under olika dagar och humör. Eskimada kom till oss från skivbolaget i paket med ett band som heter Essenza och av någon anledning hade mitt Windows Media Player lyckats kasta ihop Essenza och Eskimadas låtar så de kom varannan låt från vardera. I den ordningen tyckte jag att Eskimadas låtar lät riktigt bra och fullständigt sparkade skiten ur Essenzas. Men då jag spelade dem i iTunes istället, där låtarna hamnade rätt från början, kände jag inte alls samma entusiasm. Vad var skillnaden?

Italienska Eskimada släpper med denna självtitulerade skiva sin debut och musiken de spelar är en typisk amerikansk modern hårdrock som kommer i fullt paket med allt från klarsång och raka rör i musiken till komplexa nu-metal-element och skrik-, vrål- och growlsång. Oftast ligger det dock i klarsångsregistret med en sångare som känns sådär skitig och nasal som en typisk skate-punk-sångare brukar göra. Musiken är relativt enkel och okomplicerad men banar då och då ut i väldigt konstiga melodier som för egen del inte alls känns särskilt begripliga. Oftast går gitarrerna i samma enkla, punkaktiga melodier medan basen spelar sitt egna spel och kanar runt överallt. Jag upplever det hela som en rejält budgeterad variant av band som Fallout Boy, Bullet For My Valentine, Papa Roach och liknande ungdomsinriktade hårdrockband från USA därför att ljudkvalitén är inte alls på samma nivå som i dessa band och musiken känns inte heller fullt så välskriven som den dessa spelar men likheterna är trots det många och stora.

I min mening gör Eskimada mycket rätt på vägen. Allt är inte som en sämre variant av framgångsrika amerikanska band, en del är faktiskt bättre också. Framförallt tycker jag att helheten i skivan är bättre på Eskimada då det inte känns som att de radat diverse låtar på varandra som inte alls hänger ihop utan att de faktiskt tänkt lite på helheten också när de gjort låtarna. T.ex. binder de ihop skivan med lugnare partier och spår som inte alls skulle fungera på egen hand - t.ex. den två minuter långa Interludio i mitten av skivan som ger en sammanbindande andningspaus mellan det som ska föreställa huvudmaterialet. Jag vet inte riktigt vad jag tycker är bäst med den här skivan men jag vet att det finns mycket jag inte riktigt fastnar för och även om jag på det hela taget tycker det låter någorlunda okej känns det inte som att skivans hela speltid behåller mitt intresse tillräckligt väl genom skivan.

Dels har vi de ständigt störande basgångarna som inte alls passar in i musiken, dels har vi de sönderbrutna melodierna som återkommer här och var och dels har vi bristen på uppenbar kvalité någonstans. Sången är varken bra eller dålig, men verkligen inte bra. Som sagt, mest av allt känns detta som en budgetvariant av modern amerikansk hårdrock då den möter skate-punk för mig och inte för att det hör till vanligheterna att höra sådant kanske tänder materialet liksom aldrig till. Det stannar i ingenmansland. Där ingen annan är och ingen vill vara. På det hela taget godkänt, men i underkant. Gillar du amerikansk hårdrock men tycker den generellt sett brukar vara för överproducerad så är du rätt målgrupp för Eskimada och då gillar du säkert detta mer än jag. Jag personligen tycker dock att det finns bättre band i samma genre att välja på och väljer därför att lägga mig strax under mitten.

Varför jag inte gillade skivan när jag hörde den i sin helhet utan annat mittemellan? Därför att jag tyckte Essenza var ännu sämre och de fick Eskimada att framstå som bättre än vad jag upplevde skivan då jag hörde den utan utomståendes inblandning.