Crucifix in a Death Hand
Do Androids Play Electric Guitar?

Spelar androider elgitarr? Det kanske de gör, den frågan ställer sig Hate Gallerys Janne Jarvis och Sonic Rituals Linnea Olsson, duon som utgör Crucifix in a Death hand vars namn tagits från en dikt av Bukowski. Denna EP finns att hämta på deras bandcampsida och det för ett mycket förmånligt pris som inte kommer att göra dig det minsta fattig. Enligt Janne Jarvis ska det vara psykadelisk rockmusik, eller rockmusik med psykadeliska inslag kanske det var han sade. Om man köper skivan gratis får man dessutom två bonusspår på köpet vilket kan vara incitament till att kolla upp detta band och denna EP.

Musikaliskt är det väl som Jarvis säger lite psykadeliskt men ändå ganska rak hårdrock med vissa spår av doomkänsla, en del energi och melodi får vi också och det är ganska omöjligt att inte dra paralleller till Hate Gallery med tanke på att det inte bara är ganska likt utan med Jannes sång är det som sagt ganska omöjligt att inte tänka på den jämförelsen, förutsatt förstås att man då hört Hate Gallery för annars lär man inte tänka i de banorna. Tre spår består EPn av om man lyssnar på den via bandcampsidan och fem då om man väljer att ta hem hela. Med bonusspår får man ungefär 18 minuters musikalisk förströelse eller underhållning.

Jag skulle vilja säga att detta är en bra trio eller kvintett låtar som förnöjer under 18 minuter, eller ungefär sexton för den som inte vill ha alltihop. Janne Jarvis sade i en intervju jag gjorde med honom att de ska jobba med nytt material för detta projekt nu under början av 2012, detta är material som släpptes under oktober 2011 och det första som bandet gjort hittills. Det är en bra början, kanske inte fantastiskt men jag tycker att låtarna är bra, bra melodier och bra energi och det är sådär lagom annorlunda för att det inte ska kännas som ännu ett ointressant nytt band i en övermättad musikvärld.

Egentligen är väl de två bonusspåren som medföljer när man laddar ned skivan är väl kanske inte de mest spännande i sig genom sin instrumentala karaktär men samtidigt adderar de en väldigt intressant total känsla, de ger en bättre helhet trots att de i sig inte är speciellt mycket i sig. Med denna EP saknas väl egentligen ingenting heller, den känns ganska stark men jag låter mitt betyg stanna på fyra dels för att EPn är för kort för att verkligen göra något avtryck och dels för att den inte har något sådant där riktigt ess när det gäller låtmaterialet.

Om androider spelar elektrisk gitarr har jag ingen aning men jag tycker ändå att frågan är väl ställd och väl resonerad kring, en bra start för krucifixet, den gör att man vill ha mer.