Hate Gallery
Viva La Resistance

Tracks
01. Viva La Resistance
02. The Warning
03. Satellite
04. The Becoming
05. Security Forces
06. Rats
07. Frequency
08. Domination Soul
09. 2 Minute Hate
10. Love Shine On
11. Salvation


Band:
Janne Jarvis - Vocals, bass, guitar, keys
Richard Lundell - Guitar
Petja Lepola - Guitar
Fredrik Kvarnebrink - Drums*
*drums on the album by Chris Rose


Discography:
Compassion Fatigue (2008)


info:
Produced by Janne Jarvis
co-produced by Chris Rose
Mixed by Chris Rose, Janne Jarvis and Thomas "Plec" Johansson
Engineered by Chris Rose, Janne Jarvis, Petri Majuri & Tomas Skogsberg
Drum production by Chris Rose
Mastered by Thomas "Plec" Johansson at Panic Room Studios
Recorded under severe duress at The Roomz (Stockholm), Sunlight Studios (Stockholm), Seawolf Studios (Helsinki), Mayfire Studios (Linköping), Binary Studios (Linton) & too many other locations to mention in England and Sweden durin 2010-2011
Written by Janne Jarvis


guests:

Released 2011-11-28
Reviewed 2011-12-12

Links:
hategallery.com
myspace
youtube
reverbnation
bandcamp
north&south

Brittisk/Svenska Hate Gallery släpper sitt andra album, det är redan släppt här i Sverige men kommer till andra ställen lite senare, det är ett album som enligt sångaren Janne Jarvis inte skulle ha gjorts i en perfekt värld. ”Att tonsätta ämnen som omöjligt kunde undvikas längre och att göra det som ett av världens mest kompetent rockband blev vår förbannade skyldighet” har samme Jarvis citerats på pressinformationen som medföljde albumet. Vilka är då dessa viktiga ämnen och handlar det om ett politiskt album? Om albumets tematiska inriktning och liknande kommer ni att få veta än mer när vi publicerar vår artikel baserad på en intervju med Janne Jarvis men i denna intervju säger han att det inte rör sig om ett politiskt album i den bemärkelsen och det handlar inte heller om att predika för folk som att de vet bättre säger han också men mer om det kommer om en vecka eller två. Ämnet är ett som rör oss alla däremot, ett ämne som var aktuellt redan 1948 när George Orwell skrev 1984 en dystopisk framtidsreflektion baserad på dåtidens samhälle och hur han trodde att den brittiska demokratin skulle fallera, något som förstås skett men kanske lite senare än Orwell trodde. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, Orwell alltså jag har alltid tagit väl till mig av hans politiskt åskådliggörande historier som Djurfarmen eller 1984. 1984 av dåtidens samhälle/värld, Orwell eller Eric Blair som han egentligen hette skulle ha lidid av konstant panikångest om han såg hur övervakade vi lever idag, hur han roman faktiskt blivit verklighet.

Tycker du jag lider av paranoia? öppna ögonen, allt du gör spåras idag och kan sedan användas i olika syften för att få dig att spendera mer eller få dig att utföra myndigheters ärenden. Har du hört talas om åsiktsregistrering? Är du positiv till det? Är du användare av Facebook eller Twitter? då är du positiv till att din åsikt registeras och sedan säljs till intresserade parter vilka jag bara kan spekulera i vilka de är. Tror du mig inte, varifrån tror du Facebook får sina pengar? Nåväl, det är detta Viva La Resistance handlar om, hur myndigheter tar sig friheter med övervakning, hur vi frivilligt ger upp personlig frihet för en illusion om trygghet. Det kan vara allt från kameraövervakning till övervakning av allt du köper i butikerna (tro mig det sistnämnda är hur lätt som helst att kolla om du handlar med kort, jag vet eftersom jag har god insikt i hur handeln fungerar). Enligt Jarvis är detta en skrämmande värld och utveckling och om det bör varje sund person hålla med.

Musiken bär på mycket inneboende ilska vilket kommer ut i en hård rockmusik som är starkt baserad i punken, inte så riffbetonad utan snarare rakt på sak och energiskt arg. Det är nästan så du kan höra Janne Jarvis ilska över hur hans samhälle ser ut igenom. Relativt varierade låtar är det vi får på albumet också, elva sådana som tar dig 54 minuter att spela igenom. Jag skulle vilja säga att ämnet påverkar låtarna i viss mån men det är inte så att vi får en typ punkig påtvingad predikan när vi lyssnar på albumet utan det lyriska temat finns där tydligt att se men det är samtidigt enkelt att ignorera för den som föredrar att fortsätta föreställa sig att de lever i en värld av frihet och valfrihet. Jag skulle också vilja säga att Hate Gallery med detta album ganska mycket distanserar sig från väldigt mycket annan rockmusik med en ljudbild som känns väldigt mycket som deras egen, jag skulle väl kanske inte vilja säga nyskapande men det är heller inte gammal skåpmat.

”We are the dead…” ett citat från Orwell kan vi läsa i insidan av skivkonvolutet, det berättar väl ganska tydligt vad som åsyftas med albumet. ”A sick Orwellian dream” är någonting annat som nämns i första spåret som är titelspåret, att Janne Jarvis tar mycket inspiration från Orwell är klart och tydligt och jag tror att vi hade kunnat surra länge i telefon om denna visionära författare om jag inte hade undvikit att ge mig in på den saken, det ska trots allt transkriberas också. Men om vi ska ta albumet för en stund, någon som inte gillar att frihet inskränks kan man väl inte såga oavsett eller hur? Jag måste dock säga att Viva La Resistance inte bara tar upp ett ämne som är viktigt att lyfta fram utan också är ett mycket bra musikaliskt verk. Att komma att tänka på stora kompositörer är faktiskt inte helt långsökt då detta är ett verk som även berättar en historia precis som kompositörerna ofta gjorde med sina verk även om dessa inte var lika uppenbart samhällskritiska som detta album. En av styrkorna med detta album är ilskan och entusiasmen för att lyfta fram detta ämne och det leder till väldigt passionerade och energiska rocklåtar som samtidigt har en bra känsla för melodi och starka refränger. Bäst tycker jag titelspåret, andra spåret The Warning och spår åtta Domination Soul är men alla spår på albumet är starka.

På det hela taget är det ett väldigt bra album som inte bara är bra musikaliskt utan det lyfter också fram ett viktigt ämne som de flesta av oss tyvärr helt verkar strunta i idag. Tillhör du en av dessa som säger att om man inte har något att dölja så spelar har det väl ingen betydelse med kameror och avlyssnade samtal och sparade webbsurfningar? Jag säger så här: om du inte har något du inte vill att folk ska få veta, då lever du bara fysiskt men ditt inre är dött. Och tycker du verkligen att det är kul att storebror ser dig och kan se allt du gör? om jag vill kan jag ta reda på tillräckligt mycket om dig för att tömma ditt bankkonto, ta över äganderätten till dina eventuella fastigheter eller fordon och få dig inspärrad för ett brott du inte begått, då kanske det inte längre är lika roligt när denna övervakning vänds mot dig för att kontrollera och styra dina åsikter.

Jag känner att denna recension blev överdrivet politisk men å andra sidan det är ju det ämne albumet söker förmedla, kanske kan det öppna era ögon men även om det inte gör det så är det ett riktigt bra album att lyssna på. Om Dream Theater gjorde årets bästa album tidigare i år så har Hate Gallery gjort årets troligen viktigaste album, ett album sångaren Janne Jarvis tycker ni ska införskaffa er med alla till buds stående medel om ni så ska stjäla det säger han. Därför säger jag: köp detta album, men köp det kontant så att de som övervakar er inte får nys om saken lika lätt. Kom dock ihåg att undvika övervakningskamerorna, storebror ser dig!

HHHHHHH

Label: North & South/Playground
Tre liknande band: Killing Joke/Nine Inch Nails/Warrior Soul
Betyg: HHHHHHH (6/7)
Recensent: Daniel Källmalm

Read in English

Föregående recensioner:
Monoscream - Redemption
Lodgic - Nomadic Sands
Coastland Ride - Coastland Ride +3

Föregående artiklar:
Mystic Prophecy
Coronatus
Majesty