Recension Hate Gallery - Compassion Fatigue 2008

Så oerhört lättad kan man bli när man väl sätter igång en skiva ibland. Jag hade gått och fruktat för att behöva recensera Hate Gallerys skiva i över en vecka när jag till slut tog mig modet att lyssna på den, jag trodde nämligen det var sådan där läskig, skrämmande death metal av dess tråkigaste sort (bara primitiv och fullständigt i brist på allt vad melodier och musikaliskt kunnande heter). Jag hade dock fel, Hate Gallery var ju något helt annat!

Det är ju lätt att luras av namnet… Hate Gallery, nog låter det ändå som lite brutalare musik och kanske inte allt för intelligent sådan. Hate Gallery är dock skön lite hårdare rock och med låten New God hittar de så fullständigt rätt att jag faktiskt ärligt tror att det finns goda chanser för detta band att ta sig någonstans. Visst, New God är ett undantag och ungefär tre gånger så bra som resten av låtarna på skivan, men det är inte illa pinkat att gå med ett sådant flaggtåg som den låten faktiskt är… Takida kom ju långt på Curly Sue så varför skulle inte Hate Gallery komma lika långt med lika många låtar som faktiskt är bra?

Förutom New God har dock inte Hate Gallerys debutskiva sådär jätte mycket att komma med dock. Låtarna är inte dåliga men lyser inte direkt av sig själva heller. Att jämföra detta band med Bullit for my Valentine och The Rasmus är kanske lite väl smickrande för så välproducerat och putsat i kanterna är inte detta, det tenderar att dra sig lite mot sleazen ibland och då och då kasta sig in i väggen som ett annat punkband. Frisyrerna på medlemmarna säger också just detta, lite seaze mixat med punk och tillsätt en skopa EMO så har du nästan det perfekta resultatet i Hate Gallery.

Jag gillar skarpt att skivan bar aär drygt 36 minuter – det är helt rätt det! Längre och skivan skulle tappa fokus lika mycket som nästan alla skivor jag fått den senaste tiden som klockar upp mot heltimmen och ibland t.o.m. över det. Bandet själva konstaterar helt riktigt vad detta är för musik i sin egen bandbeskrivning: den går in, gör sin grej och försvinner ut, spårlust sånär som på låten New God. Det är faktiskt en låt jag måste utropa som en kandidat för en samlingsskiva över årets bästa låtar i slutet på detta år. Störtskön och härlig, påminner faktiskt en hel del om det landsmännen i The Rasmus gjorde med låten In the Shadows för några år sedan – ett skönt flyt, lite röstförvrängare och basorienterad rock med litetyngre influenser.

Ska jag nämna de tre saker som hamnar högst på min lista över bra saker med ’Compassion Fattigue’ säger jag basen, sången och återigen New God. Tre mindre bra saker är de hamrande gitarrerna bandet kör i nästan alla andra låtar, att skivan saknar en ballad och den ibland bristfälliga produktionen. Utöver New God vill jag också nämna låtarna The Idiots, Exit Wounds och Have it Your own Way (som inte är en reklamlåt för Burger King) som faktiskt räddar skivan från att vara en medelmåttig skiva med en bra låt till att bli en helt okej skiva rakt igenom och som också tänder till mellan varven.

Hate Gallery fungerar för dig som gillar de amerikanska (och amerikaaktiga) rock/hårdrockband som ”trollbundit” världen de senaste tre åren. Lite för svagt material sett över hela skivan, men det lovar oerhört mycket och när det tänder till är riktig toppklass på detta band!

HHHHHHH

Skriven 2008-10-17