Elixir
Unleash the Magic

Släpp lös magin, så säger Elixir från Uruguay på sitt första album. Ett album som innehåller nio spår och sägs vara för de som gillar Sonata Arcitca eller Stratovarius om vi ska tro skivbolaget. Bandet bildades annars 2009 och sägs ha grundats i en tanke att blanda fart, melodi och styrka till en unik ljudbild. Det här är alltså första gången det sätter den tanken i praktik på ett album, annars måste man ju innan man går vidare faktiskt fundera lite kring Uruguay och hårdrock. Jag kan faktiskt inte komma på något annat band därifrån men det kan ju knappast vara så att Elixir är ensamma på den scenen men samtidigt kan jag ju inte säga att jag kan minnas något större band från landet. Det har delat scen med storheter som Epica och Sonata Arctica sägs det i pressinformationen vilket förstås kan tyckas imponerande men å andra sidan om de är ganska ensamma i sitt land om sin musik är det inte så konstigt. Men släpps magin fri när vi lyssnar på detta band? Lyckas det att skapa vad de säger sig ha förutsatt sig att göra?

Jag tycker väl inte att de skapar något speciellt unikt utan det är relativt generisk kraftmetall, högt tempo, energi, klämmiga refränger och mycket fokus på melodier, det är vad detta album handlar om. Jag vet inte om det är så unikt, det finns lite neo-klassiska och symfoniska undertoner som tittar fram någonstans från en position i bakgrunden och det blir lite mer djupt och stämningsfullt tack vare detta. Låtmaterialet är inte överdrivet varierat men lite grann inom en hyfsat snäv referensram och sångaren känns en aning stel och inte sådär våldsamt intressant måste jag säga kanske på grund av att han inte har något större röstomfång. Hyfsat bra producerat men inte sådär putsat och riktigt så modernt som de europeiska banden brukar kunna visa upp, det känns som europeisk power metal för ett decennium sedan ungefär när vi lyssnar till ljudbilden. Lite grövre hörn och yta kan man säga att det har detta album.

Det är ett ganska bra album men bra melodier och liknande, det är lite stelt, lite för lite variation och några andra småsaker men på det hela taget är det ett schysst album att lyssna på. Speciellt bra kan jag konstatera att det andra spåret är, bra melodi och allt det där. Det är i detta spår jag tycker att Elixir hittar mest rätt för sedan ju längre albumet lider, desto mer generiskt blir det och avslutningen känns lite väl mycket som typisk power metal men med lite utdaterad produktionsmetod. Så, jag måste säga att bandet har en del att jobba med om de vill stå ut lite mer ibland alla andra band för idag räcker det inte med att vara från en exotisk plats för att märkas, det krävs mer än så. Jag skulle vilja säga att de borde göra sången i fler laget med lite ekon och fler lager för att göra sången mer intressant men också jobba lite mer med låtarna för att skapa en lite mer intressant helhet. Men det är ett mål för framtiden och Unleach the Magic duger ganska bra som underhållning tills dess.

Kort och gott får vi säga att Elixirs deutalbum är ett bra sådant, speciellt för dig som gillar all power metal. Dock måste jag påstå att det inte är så magiskt som titeln vill få dig att tro.

HHHHHHH