Ashes You Leave
The Cure for Happiness

Förbered dig på att höra det perfekta ”soundtracket” till ditt självmord, så säger skivbolaget om Kroatiska Ashes You Leaves sjätte studioalbum som har ett ganska märkligt skivomslag. Dessutom är det botemedlet mot lycka en sjukdom som inte känns alltför vanlig i min omgivning men en som kanske förekommer lite här och där. De sägs vara Kroatiens största metalband och det kan jag inte direkt disputera med tanke på att det är det enda kroatiska metalband jag hört talas om. De sägs också i detta botemedel mot lyckan ha gjort sitt tyngsta album hittills och det är ett annat faktum jag inte kan vare sig bekräfta eller dementera men det är ett ganska tungt album, så mycket kan jag tillstå.

Det är också ett album som frontas av en förtrollande kvinna, om vi ska tro Axel vill säga. Gotisk metall med mestadels kvinnosång men också en del vrålsång är vad vi får på detta album, nio spår och knappa femtio minuter pågår det hela. Ganska lågt tempo, nästan lite åt doomhållet här och där, tungt och ibland lite majestätiskt och med en majestätisk kvinnlig stämma på det hela. Vissa stycken drar faktiskt lite grann åt en stil som kan förnimma om tidiga After Forever, dvs med stor vikt på stråkar och sådant, fiolen spelar en ganska stor roll överlag på detta album som har en nästan moloken (inte bandet) känsla över sig. Vrålsången är ganska typisk vrålsång och känns relativt platt måste jag säga men det vägs upp av att Jade som hon kallas sjunger riktigt bra. Produktionen är också den väldigt fin och visar upp en dynamisk ljudbild som hela tiden flyter väldigt snyggt mellan låtarnas ändå ganska stora variation.

Ett album som definitivt innehåller väldigt mycket och är väldigt smickrande för detta band, det känns oerhört kompetent och framförallt väldigt bra. Ett album som aldrig slumrar till trots det väldigt lågmälda spåret The Cure väldigt strategiskt placerat för att uppnå just en tillslumring men den pågår precis i rätt tid för att lämna över till albumet bästa spår som är avslutningen …For Happiness, jag undrar hur ofta ett spår som börjar med tre punkter brukar vara bäst på album. Men det är inte bara det spåret, inledande Devil In Disguise och andra spåret Only Ashes You Leave är riktigt bra spår som man gärna bär med sig på en plats inom sig. Men hela albumet är starkt även om de övriga spåren kanske inte riktigt kan mäta sig med de jag nyss räknat upp.

Några svagheter då, som jag nämnde tycker jag att vrålsången känns mest som något de känt att de obligatoriskt behövt kasta in, jag hade hellre sätt att de hade manlig klarsång varierat med vrålen för att skapa en bättre dynamik men det är egentligen en liten synpunkt i den större bilden. I övrigt kanske också att albumet inte kanske slumrar till men går ner sig en aning i mitten av albumet vilket mest känns så i jämförelse med hur det börjar och slutar, kanske att de skulle haft en sådan där topplåt mitt i albumet också, kanske ha flyttat andra spåret till det femte eller så. Men som jag nämnde, dessa är småsaker i det stora hela som är ett väldigt positivt intryck och jag gillar verkligen detta album.

Så, om du söker ett ”soundtrack” till ditt kommande självmord, detta känns definitivt som ett passande album för en sådan sak. Stråkar gjorde rätt i metal är något magiskt och på detta album får vi både självmordsmusiken och magin på samma gång, då gäller det bara att lista ut vilket tillvägagångssätt som känns mest lämpligt för att få ut maximalt av det hela. Självmordsmusik när den är som bäst (tur att jag han skriva det innan pil

HHHHHHH