Disc 2
1. Fool for Your Loving
2. For the Love of God
(from the Steve Vai album Passion and Warfare)
3. The Audience Is Listening
(from the Steve Vai album Passion and Warfare)
4. Here I Go Again
5. Bad Boys
6. Ain't No Love in the Heart of the City
7. Still of the Night
DVD
1. Slip of the Tongue
2. Slide It In
3. Judgement Day
4. Slow An Easy
5. Kittens Got Claws
6. Adagio for Stato
7. Flying Dutchman Boogie
8. Is This Love
9. Cheap An Nasty
10. Crying In The Rain (featuring Tommy Aldridge drum solo)
11. Fool for Your Loving
12. For the Love of God
13. The Audience Is Listening
14. Here I Go Again
15. Bad Boys
16. Ain't No Love In The Heart Of The City
17. Still of the Night
18. The Making of Slip of the Tongue; Slide Show" (Bonus content) 1990)
Band:
David Coverdale – lead
Steve Vai – guitars
Adrian Vandenberg – guitars
Rudy Sarzo – bass
Tommy Aldridge – drums, percussion
Discography:
Studio:
Trouble (1978)
Lovehunter (1979)
Ready an' Willing (1980)
Come an' Get It (1981)
Saints & Sinners (1982)
Slide It In (1984)
Whitesnake (1987)
Slip of the Tongue (1989)
Restless Heart (1997)
Good to Be Bad (2008)
Forevermore (2011)
Live:
Live at Hammersmith (1980)
Live...In the Heart of the City (1980)
Starkers in Tokyo (1998)
Live: in The Still Of The Night (DVD 2004)
Live: In The Shadow Of The Blues (2006)
Guests:
Info
18 August 1990 at Castle Donington, UK
Released 2011-05-20
Reviewed 2011-06-06
Links:
whitesnake.com
myspace
Last FM
frontiers
Den här liveskivan med Whitesnake spelades in för över 20 år sedan, vid slottet Donington i England (där bl.a. Iron Maiden, AC/DC, Saxon m.fl. också spelat in skivor) och har således legat och dammat några år nu innan den släpps. Den släpps förutom denna dubbel-CD även som en DVD men det är CD-varianten vi har fått tillgång till och här hittar vi 17 av Whitesnakes vid inspelningstillfället största låtar och bl.a. Steve Vai på gitarren. Under den korta tid han var med i bandet blir detta således den andra skivan han medverkar på (den första var ’Slip of the Tounge’ från 1989). Godbitar vi kan höra i högen av låtar är t.ex. Still of the Night, Here I Go Again, Fool For Your Loving och Is This Love . för att nämna några, men det är också lite mer ovanliga spår, som Slow An’ Easy och de två Steve Vai-låtarna For the Love of God och The Audience is Listening. Om inte inspelningen är speciell kan man ju alltid göra på detta sätt, vänta några decennium och sedan släppa materialet – då har ju trots allt tiderna förändrat både set-list och kanske även synen på vilka låtar som är bra, speciella och ovanliga att få höra och det borde göra skivan mer intressant att slå på. Men är det enda behållningen som finns på Whitesnakes sjätte liveskiva (den kronologiskt tredje skivan sett till inspelningsdatum), eller finns det mer att gotta sig i?
Ja, till att börja med har vi ju den här Steve Vai, killen som kan spela gura lika bra som en tjockis kan äta skräpmat. Det hörs extra mycket i den instrumentala Adagio for Strato och i låtarna från honom. David Coverdale låter som vanligt som att han malt ner gamla rostiga motorer och ätit till frukost innan han gått upp på scen. Hans röst är hård som järn, skrovlig som rost och lika vacker som krossad sten – vissa finner säkert någon form av skönhet i det men för dem flesta är det bara grus. Övriga i bandet gör inte så mycket väsen om sig, förutom trummisen Tommy Aldridge som förutom att medverka på samma studioskiva som Steve Vai också spelat på två andra Whitesnake live-album (’In The Still of The Night’ från 2004 och ’In the Shadow of the Blues’ från 2006). Aldridge, som även spelat med bl.a. Thin Lizzy, Gary Moore och Ozzy Osbourne för att nämna några, är tillsammans med Vai en av de största behållningarna med den här skivan. Andra godbitar är Here I Go Again, Bad Boys och Ain’t No Love. Annars tycker jag inte riktigt den här skivan lyfter. Den håller en jämn nivå någonstans mitt emellan vad som går att lyssna på och vad som mest är irriterande att lyssna på. Det låter som Whitesnake live, men det är liksom inte samma sak att lyssna på Whitesnake live som att vara där och uppleva Whitesnake live. För då är det verkligen just en upplevelse. Nu ser jag på det mest som livealbum brukar ses på av mig. Irriterande.
Jag ska säga det att åtminstone jag känner att stämningsmässigt är det lite som att vara där. Ljudmässigt är det mycket som att vara där. Det är känslomässigt det inte alls fungerar. En skiva som jag faktiskt inte tycker behövs egentligen. Det finns som sagt redan flera livealbum med Whitesnake, vad ska vi med ett till att göra? Som dessutom spelades in för massor av år sedan? Det skulle väl vara för er som verkligen älskar Whitesnake. Det är trots allt ett band som låter förhållandevis bra live. Jag tycker dock att senaste studioskivan klår detta med hästlängder! Livemusik ska upplevas på plats, hemmalyssning gör sig bäst med studioskivor och de livematerial som ändå görs bör vara på video. Den här skivan släpps även på video och utan att ha sett den rekommenderar jag den å det varmaste att införskaffas på DVD istället för CD eller musikfiler.
HHHHHHH
