Band:
Adam Hennings – Vocals
Christoffer Tönnäng – Guitar
Robin Lindberg – Bass
Marcus Gustafsson – Drums
Discography:
Debut
Guests:
Martina Sandström - vocals
Fred Hunger - vocals
:
Info
Video Directed and Edited by Christoffer Tönnäng. Filmed by Joella Johannesson and Christoffer Tönnäng
Released 2011-04-04
Reviewed 2011-11-12
Sveriges svar på Suicide Silence säger pressinformationen, ingen aning säger jag då jag aldrig hört Suicide Silence. Vad det är är så kallad Metalcore det vill säga extremmetall blandat med hardcore mer eller mindre, om ni hört band som vi tidigare recenserat i form av Bring Me the Horizon som låter värre än att få ebola och We are the Damned som är lika brutala som Teletubbies så kanske du får lite av en aning om vilken generell riktning bandet har. De blandar dock in gammal hederlig melodiös döds av göteborgsslaget men också lite grann av industrimetall, en relativt komplex grundstruktur kan sägas om man nu vill räkna upp elementen i musiken. När man mer vardagligt lyssnar på det så slås man mest av att det spelas snabbt, vrålas högt och det är ganska inriktad på en aggressiv ton även om det i första spåret förekommer lite kvinnlig gästsång för att lätta upp stämningen lite, vilket kanske representerar den ljusa halvan av omslaget. Det kommer att ta dig arton minuter att spela de fem spåren på EPn vilket gör att du hinner spela den många gånger på en timme, tre.
Det hela börjar med ett spår som går under namnet Into the Depths vilket är spåret med kvinnlig gästsång, det tycker jag är ett ganska bra spår som har en del djup och styrka vilket jag tyckte lovade gott första gången jag lyssnade och då under tiden första spåret pågick första gången jag hörde EPn funderade jag kring fem poäng om det skulle kunna hålla i sig. Vilket det förstås inte gjorde då de tre efterföljande spåren bara handlar om att spela snabbt och skrika högt, det låter som skit helt enkelt och melodiositeten (ett ord jag verkar ha hittat på just nu) från det första spåret är som bortblåst och allt det blir är påfrestande och huvudvärksframkallande, inte vad jag kallar musikalisk underhållning. Sista spåret Stuck on the Curb viker sedan av från detta och visar upp mer intressanta inriktningar igen och tvåpoängaren jag övervägde höjs lite grann och jag stannar på tre poäng efter min första genomlyssning. Detta omdöme har sedan inte förändrats över tiden jag har lyssnat på denna EP utan det är precis så jag tycker, första spåret är bra och sista är ganska bra men sedan suger det så mycket att inte ens Wettex kan överträffa det. De tre spåren mitt i är usla helt enkelt.
Så med två av fem bra spår känns det ju ganska logiskt att betyget borde bli två av fem, nu har vi dock inte en femgradig skala här på Hallowed så betyget måste konverteras och tre av sju känns som det mest motsvarande två av fem. Jag kan också säga att jag förstått omslagets motsättning mellan ljust och mörkt, det betyder att ungefär hälften av skivan är positiv kvalitetsmässigt medan andra hälften är negativ. Jag måste också säga att sången är det element som absolut mest sänker denna EP, den håller inte alls någon vidare klass. Så en EP som innehåller några element som lovar framtida verk av intresse men till större delen faktiskt är dålig.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Coronatus - Terra Incognita
Alter Bridge - AB III.5
The Magnificent - s/t
Föregående artiklar:
Steve Hackett
Evergaze Eternity
Kittie