Recension Mecca - Undeniable 2011

Tracks
1. Perfect World
2. Closing Time
3. 10life
4. Life's Too Short
5. I Know
6. Did It For Love
7. From The Start
8. Deceptive Cadence
9. W2w
10. Undeniable
11. As I Walk Alone.

Band:
Joe Vana: Vocals
Joey Vana: Guitars
Brian Moritz: Keyboards
Paul Pisciotto: Synthesizers
Wally Hustin: Bass
Rick Vitek: Drums
Mark Alano: Guitars

Discography:
Mecca (2002)

Guests:
Tommy Denander
Christian Wolff
Tony Levin
Pat Mastelotto

Info:
Produced By: Joe Vana, Chuck Macak & Mark Alano
Main Recording: Chuck Macak-ElectroWerks Recording Studios
Downers Grove, Illinois
Engineered by: Chuck Macak
Assistant Engineer-Joey Vana
Mixed By: Chuck Macak
Mastered By: Chuck Macak

Released 2011-11-04
Reviewed 2011-11-15

Links:
frontiers

Mecca släppte 2002 sitt debutalbum som enligt uppgifter som jag inte kunnat bekräfta rosades av kritiker och hölls högt av musiklyssnarna, 2002 hade vi precis inlett vårt Hallowedarbete och jag var mer intresserad av musik än jag någonsin varit vare sig före eller efter och jag har aldrig hört talas om Mecca trots att de spelar den musikgenre jag alltid troligen gillat bäst. Givetvis kan man inte veta allt men precis som så många andra band som släpps genom Frontiers snackar vi fantastiskt och kritikerrosat, framgångsrikt och allt det där och ändå har jag missat dem under min mest aktiva tid som musikfan då jag dammsög efter nya band att lyssna på och kolla upp. Nåväl, det var då när Jim Petrik från Survivor och Fergie Frederiksen som jag nyliken recenserades fanns i Joe Vanas band, nu är det nästan ett decennium senare och jag funderar på om jag kanske bara glömde bort Meccas existens, ett decennium är trots allt en ganska ansenlig del av mitt liv.

Nu den 4:e november släpptes alltså Meccas enligt vissa recensenter efterlängtade andra album och enligt vissa ska det vara ett album vi inte får missa eftersom det är fantastiskt och allt det där, precis som alla andra melodiösa rockalbum som släppts 2011. Dock har inte recensionerna varit enkom superpositiva utan det finns en del lägre betyg också så kanske ligger faktiskt detta album under genomsnittet för genren som på vår skala skulle vara omkring 6/7 om man konverterar andras poäng till vår skala. Nåväl, vi ska inte stirra oss blinda på hur fantastiskt detta band en gång var och hur efterlängtat deras andra album som de jobbat så hårt med har varit, nu går vi istället in på en beskrivning.

Melodiös rock är vad det handlar om, inspirerad av Toto, Journey, Foreigner, Survivor och de där storheterna som gjort så många kristallklara hitlåtar som vi alla kan minnas än idag. Meccas låtar på Undeniable är ofta i relativt lågt tempo och i mångt om mycket låter det som en budgetvariant på de fyra band jag nämnde tidigare i stycket, dock utan de där övertydliga refrängerna som är designade att sätta sig i ditt medvetande omedelbart. Många refränger är dock av en medryckande karaktär men sångarens lite mer återhållna sätt och den ganska varma ljudbilden gör att hela känslan blir att det är mer återhållet och inte lika direkt som de flesta andra inom genren. Produktionen ger en varm ljudbild som jag nämnde och det känns på något vis som de valt att hålla tillbaka, jag har ingen aning om vad de håller tillbaka men något ondskefullt och hemskt måste de ju vara, kanske en kungskorp? Undeniable har också ett väldigt intetsägande omslag vilket jag hoppas att de inte designat sin musikaliska skapelse kring, den har också elva spår och tar närmare 52 minuter att spela sig igenom en gång, knappa 104 om man spelar två gånger.

Jag sitter här och äter kunskapens frukt samtidigt som jag försöker utröna vad bandet hade som gjorde dem så bra 2002, och varför gör jag det? kan jag inte bara fundera utan kunskapens frukt? visst kan jag det men frågan kvarstår eftersom jag kan inte se någonting stort i detta band, deras musik känns sömnigare än ett rum där sömngas introducerats och det finns ingen solklar hit, ingenting som fångar mitt intresse. Mecca bjuder inte på någonting att gripa tag i, deras låtar är sega, vissa känns som dansbandslåtar som skulle kunnat vara gjorda av Lasse Stefanz eller något sådant band och vissa är bara så trötta att de skulle kunna få en bok av Jan Guilliou att framstå som underhållande (vilket egentligen är omöjligt).

Jag har hittat några hyfsade låtar, titelspåret är det enda bra spåret, Ten Lifetimes är också hysat bra men väl tjatigt, inledningen är okej precis som spår sju From the Start och spår nio W2W där det sistnämnda är det enda som känns någotsånär energiskt men även det känns lite sömnigt. Annars är det som redan sagts väldigt sömnigt, segt som sirap eller kola känns som en bra liknelse när det gäller Mecca faktiskt.

Jag vill givetvis inte bara avfärda något som någon slitit med under flera år men ärligt talat tycker jag faktiskt att Vana och de som jobbade med detta album kunde använt sin tid till något bättre än detta album. Det är välgjort men så fruktansvärt segt och tråkigt, helt utan höjdpunkter att ta med sig vidare, ett album att glömma helt enkelt. Ett givet köp för dig som gillar att titta på när färg torkar eller när insekter flyger in i den elektriska insektsdödaren. Om Mecca lät så här på debuten har jag säkert hört dem och sedan glömt dem.

HHHHHHH

Mecca Undeniable

Mecca
Undeniable