Band:
Elias Elias – Lead Vocals, Rhythm Guitars
Nash – Lead Guitars
Alex “Tze” – Bass
Tsaky Dee – Drums
Discography:
Debut
Guests:
Invoker
Vivian
Dj. Space
Info:
PRODUCED BY LUCKY THIR13N
Mixed by Strutter at VALVE STUDIO, Thessaloniki
Mastered by Bruno Ravel at SOUNDCHECKERS STUDIO, New York
Additional vocal mixing by Bruno Ravel
Additional keyboards by Strutter
Released 2011-09-23
Reviewed 2011-11-17
Links:
myspace
youtube
reverbnation
rock'n'growl
Modern rockmusik är vad det handlar om, vi hör många olika inslag som så kallad rapmusikinslag precis som inslag av vrålsång, lite kvinnliga sånginslag har också smugit sig in bland de elva spår som utgör detta album. Ganska varierat skulle jag nog vilja påstå att det är detta album och produktionen känns ganska genretypisk ingen direkt spännande eller nydanande ljudbild bara en adekvat för vad det är och ingenting mer. Många av låtarna har en hitkaraktär med tydlig refräng och ett ganska poppigt upplägg, lite grann som att de söker radiotid för sina låtar genom att göra dem väldigt lättillgängliga, det är spår att lätt lära sig och antingen sedan ta till sig eller avfärda. Elva spår som jag sade och dessa elva spår tar 47 minuter att spela sig igenom om man inte väljer att hoppa över något.
Det börjar med Alibi som också är videospåret nedan, det är ett ganska bra spår med energi och lite känsla, R’n’R är bra förutom inslagen av rapmusik, spåret efter Operation Overload är ganska bra också, sedan finns det några enstaka isolerade höjdpunkter genom albumet. Avslutande Say Goodbye är också ganska bra, inte det dolda spåret som följer efter att Say Goodbye slutat dock. Som helhet kan jag dock inte direkt utropa March of the Young till något bra då albumet är alldeles för spretigt för att fungera som en enhet, dessutom finns det flera spår som är rent skräp som spår fyra Rivers Run Dry som har en dödsmetallvrålare i låten tillsammans med den ordinarie sångaren och det låter som två pingviner på ett utedass som försöker uträtta sina behov medan en rostig radiostyrd björn styrd av en figur från en påse kinapuffar försöker att vråla sig in genom dörren. Det finns fler spår av samma intressanta kaliber men jag orkar inte räkna upp dem också, räcker det inte med ett sådant spår uppräknat?
Överlag känns detta album mest som ett intetsägande album man glömmer bort så snart man spelat det, det finns bra intentioner men alldeles för mycket som känns trött och ofärdigt. Kanske ska det stå ett un- framför Lucky i bandnamnet då de verkar ha lite otur när de skapar musik, det blir inte riktigt intressant och det blir inte riktigt något man önskar lyssna på och det trots att det faktiskt finns väldigt trevliga inslag och bra låtar, det är bara något i dessa grekers musik jag inte finner tilltalande nog för att verkligen få en positiv känsla av detta album.
Lucky Thir13n är inte bara helt odugliga på att stava, deras debutalbum känns nästan som att det är skrivet av en pingvin. Medryckande för stunden kan deras bästa spår sägas vara, men bortglömda i nästa stund. Ett album som är som en burk läsk, bra när man har något kvar att ta sig igenom, meningslös så snart det är slut, ungefär så kan dessa lyckliga grekers debut beskrivas.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Mhorgl - Heresiarch
Funerus - Reduced to Sludge
Disturbed - The Lost Children
Föregående artiklar:
Majesty
Steve Hackett
Evergaze Eternity