Band:
Jill McEntee (Bass, Vocals)
John McEntee (Guitars, Vocals)
Sam Inzerra (Drums)
Discography:
Festering Earth (2003)
Guests:
Info
Sam Inzerra, Jim Roe and John McEntee (engineer)
guitars were recorded at Neanderthal Studios in Plainfield, New Jersey
bass and vocals were recorded at Aries Studio in Johnstown, Pennsylvania
mixed and mastered by Dan Swanö
Dusty Peterson (cover art)
Released 2011-11-22
Reviewed 2011-11-16
Links:
funerus.com
myspace
last-fm
ibex moon
För att uppskatta Funerus kräver det nästan att du har någon form av handikapp i ditt öra som påverkar din hörsel negativt. Det kräver nästan att du fått halva din hjärta utbytt mot kaffedoppade bomullstussar eller att du har blivit invalidiserad i ditt musiksmaksinne. Det här är bland det sämsta jag hört i år trots att band som Kaoteon, TotalSelfHatred och Denial Fiend redan förpestat min tillvaro så mycket jag kan tänka mig att det går att göra under årets första elva månader. Men 'Reduced To Sludge' tar nog ändå priset som det sämsta jävla skit om släppts i år! Nu vill ni naturligtvis veta varför jag tycker så, fullständig redogörelse följer.
To be continued…
Ursäkta, var bara tvungen att spy p.g.a. den här kassa skivan. Om vi börjar med sången så låter den ungefär som Lemmy Klimister om han försökte sig på att growla. Och ljuden kommer liksom fram stötvis, som om sångaren vore utvecklingsstörd i talregionen så att han bara kan uttrycka sig genom att tvinga fram slödder stötvis utan att kunna kontrollera vare sig volym eller artikulation. Gitarrerna spelar ungefär tre eller fyra ackord i samma slinga runt runt runt runt runt runt runt runt och runt i låt efter låt efter låt efter låt efter låt efter låt efter låt efter låt efter låt tills man är så less och så less och så less och så less och så less och så less på att höra skiten att man kastar skräpet i soporna och bränner soppåsen med en eldkastare. Fråga mig inte vad basisten håller på med för det låter verkligen som att Jill Daily hyrt in en Grizzlybjörn att stå och brumma lite och spelat in detta istället för att spela på basen (jag tror faktiskt det hade blivit bättre om de låtit björnen spela än när Jill gör det). Det enda som inte låter helt värdelöst är trummorna, hanterade av Jason Foust (ej att beblanda med Exit East-sångaren med samma namn).
Låtarna är mer eller mindre samma sak om och om igen under alla elva spår och 33 1/2 minuter. Denna dryga halvtimme känns som en fullständig evighet som aldrig tar slut och jag har flera gånger stängt av den här skivan knappt halvvägs efter något som känts som flera timmar men alltså bara varit ungefär en kvart. Det är bara en massa mongolidsång blandat med repetitiva strängslingor och icke-existerande melodier. Det står inte ens kvar på ruta ett det här, det går tillbaka till ruta minus ett ett antal gånger på vägen. För att inte säga hela tiden.
Om vi ska värdera alla de sämsta skivorna jag recenserat under mina snart tio år som hårdrocksrecensent - Devils Whorehouse, Chuck Shuldiners demoskivor släppta som album efter döden, TotalSelfhatred, Kaoteon, Benighted, I Shalt Become och Denial Fiend måste jag nog ändå säga att det här är fanimej det absolut sämsta jag hört i mitt liv! Om du gillar detta lever du i en parallell värld mot min eller så är du bara fullständigt tondöv. För det här är en riktigt usel skiva på alla sätt och vis!
Infoga fyndig slutkläm här: (tyvärr, kommer inte på någon)
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Disturbed - The Lost Children
D-A-D - Dic.nii.lan.daft.erd.ark
Mecca - Undeniable
Föregående artiklar:
Majesty
Steve Hackett
Evergaze Eternity