Recension Lava Engine - In Limbo 2011

Lavamotor? Vad är det för konstig motor? En som drivs på lava eller som tillverkar det? Känns i vilket fall som en ganska opraktisk sak att använda. 'In Limbo' är Lavamotorns andra album, den första fullängdaren... eller är det verkligen det? Det är så olustigt tycker jag när man som recensent får låtar som inte alls överensstämmer med de angivna specifikationerna. Det var samma sak med TotalSelfHatred och Allfader - det står en låtlängd och totallängd i specifikationen men ens egna lista stämmer inte överens med detta. Om 'In Limbo' står det att det ska finnas fem låtar. Det stämmer. Låttitlarna stämmer. Skivtiteln stämmer. Men skivlängden och låtlängden är helt olik den som det står att skivan ska ha. Har dem skickat mig fel låtar och döpt dem till samma namn som på skivan? Knappast! Men den här skivan ska enligt specifikationen ha endast en låt med speltid över fyra minuter (Spår fyra kallad Ctrl Z - vilken enligt specifikationen är 4.16) men enligt min spellista är alla låtar utom en längre än sex minuter (spår tre kallad Common Ground - vilken enligt specifikationen ska vara 3.25 men i min låtlista är 4.56) och Ctrl Z är hela 6.35.

Så istället för en skiva med speltid strax över 17 minuter har jag fått en skiva med speltid på dryga 30 och den skiva jag fått är en aningen doomig heavy metal med skitig produktion. Jag antar ju att jag fått rätt skiva, men varför de har så fel i uppgifterna är en lika stor gåta som vad man ska använda en lavamotor till. Bandet består av tre män och en baby... förlåt, nu tittade jag visst på fel omslag här. Medlemmarna är fyra svenskar som satt ett gråtande fruntimmer på framsidan av sin skiva. Varför? Ja, förmodligen för att kvinnor alltid tjurar! De gråter när dem tittar på film, när man slår dem, när man brännmärker dem med en spett som legat över öppen eld i en timme och har ens sigill längst fram och dem gråter när deras favoritplagg är slut i affären, om frisören har gjort en dålig klippning av deras hår, när deras bil ska säljas eller skrotas, om man kör över deras husdjur... ja, ni fattar?

I alla fall, över till musiken. Det första som slår mig är hur garageaktig produktionen låter. Det låter som om bandet spelat in skivan i en fabrikslokal och ersatt trummorna med att trumma på plåttak och gitarrerna med att spela med stråkar på böjda plåttaksdelar. Sången låter som sjungen genom en papperstratt istället för en mikrofon och när det kommer till basen så hörs den inte ens, mer än kanske något stycke här och där. Det är som ett gäng luffare tagit sig in i en plåttaksfabrik och bara tagit vad dem hittat och slängt ihop något så att dem kan ha dans... men då vi ser till kvalitén på det som verkligen spelas och sjungs inser man snabbt att det nog inte är ett gäng luffare. Om inte luffarna är före detta profssmusiker förstås, för musikmässigt är det oerhört bra! Faktum är att jag tycker Lavamotorns fem låtar är några av årets mest intressanta låtar. Det är bara tråkigt att dem inte låtit en duktig producent sköta inspelningen istället för att låta deras till albumet nya trummis göra det. Det låter billigt, skitigt och amatörmässigt (ungefär som den här recensionen)!

Jag gillar dessa något doomiga heavy metal-låtar, det är bara den här produktionen som stör mig. Jag läste i en annan nätblaska att dem tyckte det var lite progressiv rock och jag tycker faktiskt att den som skrev det har en viss poäng i vad han säger. Inte för att det är revolutionerande och nyskapande att göra en billig produktion och spela den typen av musik som Lavamotorn spelar, men det känns lite sådär... ja. Oförklarligt, konstigt, oväntat... djupt nästan. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.

Hur som helst. Tempoförändringar är inte en del av det progressiva receptet på denna skiva, istället är det tal om ett överlag ganska lågt tempo - typ midtempo eller något under. Sångaren har en behaglig röst som gör sig i bra i detta lite lägre tempo och instrumenten ger en lite för fyllig ljudbild för vad ljudkvalitén klarar av. Jag tänker storproduktion och ett s.k. "fejkat" billigt ljud på skivan och detta hade låtit hur bra som helst! Tyvärr är så inte fallet. Fallet skedde nu ifrån Mt. Everest likt det som Andrew Irvine och George Malloy gjorde. Rakt ned från berget. Eller, tja... jag syftade väl egentligen inte på fall i den bemärkelsen utan fallet med den försvunna ringen...

I vilket fall som helst som är fallet så är skivan bra, den faller mest på produktionen och inte sina egna fötter. Den fälls inte heller av någon elak mobbare. Det är helt enkelt en skiva som känns bra men inte perfekt. Så från mig kan lavamotorn köra iväg med ett godkänt och till nästa skiva hoppas jag dem har möjlighet att ha en bättre produktion med bättre ljudkvalité, större ljudbild och lika bra material. Då ska nog också kärringen på framsidan börja le till nästa omslag.

HHHHHHH

Lava Engine In Limbo

Lava Engine
In Limbo