Band:
Hjonaz (B)
Jansson (G)
John (V)
Mr. Pillow (D)
Snicken (G)
Diskografi:
Vol 1 (05)
Länkar:
snoband.com
myspace
the unit
Nej, nu var jag lite väl hård… Faktum är att ’ Constants in an Ever Changing Universe’ – eller ’C.E.C.U.’ som jag ska kalla skivan resten av recensionen – har många riktigt bra saker att komma med. Sköna riff, ganska härlig sång och väldigt mycket bra idéer och kreativitet. Men vad bandet saknar är en vettig producent! En dålig producent och tjoflöjt så kan du säga tack och adjö till allt vad framgång och bra skivor heter. ’C.E.C.U.’ kan säga tack, adjö och kanske nästa gång (?) till sina framgångar, för med denna skiva tar sig inte S.N.O. någonstans. Det är tvärstopp och totalt ointressant!
Till att börja med är skivan alldeles för lång. Jag har lyssnat på den här skivan ganska många gånger och varje gång får jag nog någonstans runt låt sju och åtta. Jag stänger av där och lyssnar på resten vid ett annat tillfälle. Det beror inte nödvändigtvis på att just 4:54 och Deadications skulle vara tråkigare än resten utan helt enkelt på det faktum att den dåliga mixningen, det usla ljudet och faktumet att det redan där har kommit upp i 40 minuter av allt detta skrän gör att det räcker där. Och då är det 4-5 låtar kvar och över en kvarts speltid.
En bra producent skulle: (1) Se till att det var bra ljud – hur ska du kunna hålla kvar dina lyssnare om din fullängdare låter som en halvdan demoinspelning? Då måste du åtminstone ha guldmaterial och det hör jag faktiskt ingenstans på ’C.E.C.U.’ (2) se till att komma med viktig feedback och nödvändiga förslag på förbättring i låtarna – om det så gäller instrument som sång som melodier. Dessutom gärna se till att plocka bort låtar som inte håller måttet – kill your darling, det kan vara lite svårt själv men det är en producents uppgift att se till att sådant sker. Sanningen är att när ett band går in i studion och har alla sina låtar färdiga är låtarna till ungefär en fjärdedel skrivna. Att få till rätt ljudkänsla och rytm och melodi och få alla instrument och sång att spela i harmoni med varandra, det är där det stora arbetet ligger. Vad jag hör på ’C.E.C.U.’ är ett band som fått göra precis som de själva velat och det låter precis som i replokalen… men sanna mina ord: ingen musikälskare vill höra samma sak på skiva som det låter i replokalen! Sådant kallas demo, inte fullängdare som folk ska förväntas lägga 150-200 kronor på att köpa! (3) Att få ut den bästa prestationen möjligt av musikerna. Endast en bra producent, typ Andy Sneap, Jonas Kjellgren, Devin Townsend eller varför inte Rob Rock oh de där riktigt stora killarna, kan höra när ett band hittar rätt på tonerna. Det är också därför skivor som kommer från dessa producenter har ett så grymt bra ljud och nästan aldrig är dåliga, oavsett band. Producerar du själv eller har någon halvdan producent som gör jobbet blir det lätt att då alla tog sig igenom det parti dem skulle utan misstag så kör vi på det – men vakna! Det är inte vad det handlar om, det handlar om att maximera framförandet. Det handlar om att göra varje ton perfekt, varje del perfekt och varenda låt perfekt!
Varför sitter jag och rabblar all denna nonsens som är så självklar? Jo, därför att den verkar inte så självklar när man lyssnar på S.N.O. De har en sångare som låter som en aning bredare Ozzy Osbourne. De gör fyndig påhittig musik och de kan uppenbarligen spela sina instrument (vrålande gitarrer, U2-bas och monstertrummor), men det jag hör på ’C.E.C.U.’ är tråkig, halvdan musik som inte alls imponerar mig och det beror enbart på att de snålat med producenten så att allting låter helt halvdant.
Musiken i sig är det inget fel på alls, ett par låtar skulle till och med låta riktigt bra med rätt mix och produktion. Denna 80-tals doftande hårdrocksplattan skulle mycket väl kunna göra S.N.O. lika stora som Monster Magnet, Tool och vad vet jag… The Beatles? Men då behövs det att S.N.O. hyr in en riktigt duktig producent och sedan går ut och rockar loss!
Nu har jagegentligen inte beskrivit hur denna skiva låter över huvud taget, men så är det ibland… En del skivor kommer bara inte hela vägen fram.
HHHHHHH
Skriven 2008-10-10