Band:
Issa (Isabell Oversveen) - vocals
David Sivelind - guitar
Johnny Trobro - bass
Daniel Flores - drums, keyboards
Discography:
Sign Of Angels (2010)
Guests:
Robert Säll
Randy Goodrum
Daniel Palmqvist
Johannes Stole
Sören Kronqvist
Chris Laney
Magnus Karlsson
Info
Produced by Daniel Flores
Released 2011-10-14
Reviewed 2011-10-07
Issas musik kan sammafattas som kvinnofrontad AOR, vilket förstås betyder AOR med kvinnlig sångare (ja vad trodde ni?) Till sin hjälp med musiken, bland annat i skrivandeprocessen, har hon haft hjälp av massor av kända namn från Frontiers besättning men även lite övriga kunniga musiker har hjälpt henne, de flesta dock från den klassiska AOR genren. Det som dominerar i fallet Issas musik är hennes röst tillsammans med ett väldigt melodiöst, nästan poprockigt ljudlandskap. Många av spåren på albumet känns väldigt lämpliga för speltid på radion och produktionen stoltserar med en ljudbild som är perfekt polerad, nästan som lacken på en ny bil. Det känns lite annars som att instrumenteringen lite sitter i baksätet till förmån för sången och inte mycket eleganta småvirtuosa utspel förekommer i låtarna, låtarna som är tolv till antalet och tar femtiotvå minuter att spela.
Som jag redan nämnt är inledande spåret Looking For Love ett riktigt bra spår, riktigt skön melodi, refräng och allt, sången är också fin. Annars måste jag säga att hon sjunger väl lite sisådär om jag ska vara ärlig, inte riktigt bra röst men utmärkt till den ljudbild som förekommer på detta album, en passande poprockröst faktiskt lite som Anette numer i Nightwish men när hon sjöng i Alyson Avenue.
Tredje spåret Take a Stand är riktigt bra, kanske mitt favoritspår på albumet, tillsammans med inledande Looking for Love. Two Hearts och Black Clouds är andra spår som bör nämnas och Too Late For Love är en vacker skapelse som jag bara lutar mig tillbaka och lyssnar på. Det finns en fem sex spår som verkligen är fina att lyssna på, de övriga känns väl en aning som utfyllnad, de gör egentligen varken till eller från så jag hade gärna sett att tre av dem plockades bort eftersom det hade gjort albumet ungefär 40 minuter och de 40 minuterna hade suttit så mycket bättre än de 52 minuter vi får på det album Frontiers vill släppa.
Att albumet är lite långt känns som det största problemet, det är lite väl mycket utfyllnad. Issas sång är också lite ojämn, hon är aldrig fantastisk men hon har en skön sångröst som dock inte riktigt passar perfekt alla gånger och det ger ett ganska alldagligt slutresultat i den låten. Och varför den trista bild som de har på omslaget? Dessa brister till trots gillar jag verkligen detta album, det är medryckande, det är vackert, det är kul att lyssna på och då struntar man i småsaker, jag brukar dock hoppa över ett eller två spår mitt på albumet för att korta ner speltiden lite och på så vis få en bättre musikalisk upplevelse av albumet.
Radiovänlig poprock på toppnivå är vad Issa bjuder på med sitt andra album, väldigt bra och helt klart värt att kolla upp.
HHHHHHH
