Band:
Nathalie Pellissier - Vocals
Freddy Mazzucco - Guitar
Alain Rinallo, Hugo Adam, Mathias Lechartier - Bass
David Zecca / Chris Drouin - Drums
Robert Geoffroy / Julien Spreutels - Keyboards
Discography:
Ailleurs (2008)
info:
Produced by Freddy Mazzucco
Recorded by Gerald Jans at Noise Factory Studios (Belgium)
Mixed by Pelle Saether at Studio Underground (Sweden)
Mastered by G. Finnberg Sweden
Artwork by Mike Lombard
guests
Alex from the band Orion (backing vocals)
Released 2011-09-30
Reviewed 2011-10-04
Links:
myspace
yesterrock
Märkliga dagar heter detta album som är bandets första album på det brittiska språket, de har dock gjort ett album tidigare men det förekom endast på det franska språket. Om ni undrar så härstammar Horus från Frankrike, och är ett kvinnofrontat melodiöst rockband. Deras musik bär spår av ett klassiskt melodiöst rockursprung samtidigt som deras produktion känns lite mer modern förstås. Ljudbilden är klar och tydlig, jag skulle inte vilja sätta en AOR-etikett på detta band då deras musik inte är sådär superfinpolerad melodiös rockmusik med extremt medryckande refränger. Isis Child har en lite mer tillbakalutad stil och lägger sig mestadels i midtempo, sångerskan har en röst med mycket auktoritet vilket bidrar till att ge en väldigt rockig ljudbild. 48 minuter lågt är albumet och det har tolv spår som gör att det når upp i den speltiden. Genom dessa spår visar bandet upp ett tydligt spår de väljer att följa även om de också visar upp vissa avkrokar från detta vilket leder till att albumet känns ganska varierat.
Jag måste säga att jag tycker att detta är ett starkt album, musikaliskt är det väldigt bra hela vägen igenom. Jag tycker att de hittat en riktigt lämplig ljudbild med snygg hårdrock/rock som har en väldigt tydlig melodiös grund att stå på utan att det blir sådär hypermelodiöst som ofta är fallet inom AOR-genren. Isis Child är lite tyngre än AOR och lite mindre polerade med en del vassa kanter, och detta presenteras vi för redan i inledande spåret Lets Take a Walk som är en riktigt fin introduktion och ett väldigt bra spår. Det fina med detta album är att det hela tiden ser till att hålla mig intresserad för om jag känner att jag tappar intresset dyker det snabbt upp ett spår som åter griper tag i min uppmärksamhet. På albumet vill jag mycket framhålla spår fyra I Love the Way, spår sex If You Wanna Be Mine, spår sju It’s Always the Same, spår åtta Loooking for the One och avslutande Stop Looking Down on Me, de är alla spår som väcker uppmärksamheten när de startar. Sedan vill jag bara snabbt skynda mig att säga att alla spår på detta album håller än väldigt hög klass och det är väldigt svårt att välja bara en favorit eller några som utmärker sig då de alla är så pass bra.
Om jag ska anmärka på någonting så är det att albumet kanske är i längsta laget med 48 minuter, alla spår är bra men när det närmar sig femtio brukar det alltsomoftast kännas långt nästan oavsett albumtyp. Att de missat frisyren på Isis är kanske också något att anmärka på, men egentligen så handlar det bara om att leta fel om jag ska anmärka på något med detta band för jag gillar verkligen detta album och de medryckande låtarna och Nathalies är riktigt grym för den här typen av musik.
Kort sagt, ett riktigt bra hårdrockalbum, tolv schyssta spår och en sångerska som tillhör de bästa jag hört i rockgenren, blanda det med flera riktigt fina spår så känns det ju faktiskt som att det är dags att ta sig en promenad till någon skivåterförsäljare för att inhandla ett exemplar, det behöver dock jag förstås inte göra eftersom en vänlig själ redan försett mig med ett exemplar.
HHHHHHH
