Hateskor
Paint my Fear

Spanska hatskorna släpper sitt debutalbum, ett album med ett spännande omslag får jag ändå tillstå när jag ser det. I informationen jag fått talas det om melodiös döds och så vidare, kanske kan tänkas, måla min rädsla heter albumet i alla fall och ser åtminstone spännande ut. Recensionerna runt om på nätet har varit relativt positiva, vissa har varit ganska neutrala men en del har som sagt haft en väldigt positiv syn på bandet och vad jag sett har ingen varit direkt negativ till albumet, det borde ju båda gott men å andra sidan brukar recensioner på internet vara överdrivet positiva så jag kan förstås misstaga mig.

Att Hateskor hittar sin inspiration bland de finska melodiösa dödsmetallbanden bör det inte råda någon tvekan om då deras musik är väldigt finskt klingande. Sången är åt det brutala hållet medan musiken är väldigt melodiös där keyboards och till och med piano får spela ganska stora roller. Det lär nog inte tilltala de som gillar det mest brutala i genren om jag säger så. Produktionen är ganska typisk för genren, melodiös men trots detta ganska tung för att ge bandet ett rejält intryck. Inte överdrivet tungt skulle jag dock vilja säga utan sådär klassiskt finskt dödsmetalltungt, tänk Children of Bodom eller Norther. Albumet har begåvats med nio spår och 48 minuter av musik så sett till minuter bör det väl inte vara för långt.

Jag tycker att generellt sett är Hateskor ett bra band, deras musik är hyfsat medryckande och de har en fint melodiös ljudbild som skulle göra mången finskt band avundsjukt. Det inledande spåret är dessutom väldigt medryckande och bra, även det andra spåret tycker jag når en mycket hög klass. Förutom dessa två spår är det dock ganska tunnsått med riktigt intressant material, visst är det bra musik hela vägen igenom men ingen av de övriga låtarna griper direkt tag i mig och det blir snarare så att jag lyssnar bara med ena örat inte helt medveten om vad som pågår i hörlurarna eller högtalarna. Bra som bakgrundsmusik kanske man kan säga, men det kanske kan tyckas lite taskigt. Dock tycker jag att det bara är de två första spåren som verkligen gör något för mig medan de andra mest känns som utfyllnad faktiskt. Bra spår men inte något överdrivet spännande skulle väl man kunna säga om man ville.

Det är dock ett debutalbum från ett band som bildades så sent som 2010 så det kanske inte var mer att vänta, de har inte jobbat år med ett debutalbum eller så, bandet bildades förra året och nu kommer den första skivan, snabbt jobbat kan man i alla fall säga. Det märks lite grann tycker jag att det är ett ganska orutinerat band då mycket känns gjort på säkerhet för att passa in i mallen snarare än att vara deras eget uttryck och det tycker jag är lite trist för en sak kan jag säga ganska säkert och det är att det finns ett stort outnyttjat musikaliskt kapital i Hateskor, jag antar att de bara måste hitta det och få det att vilja arbeta för det bästa i Hateskors musik.

Dock lämnar Hateskors debut mig ganska oberörd men jag tar med mig de första spåren från den.