Earth Chrisis
Neutralize the Threat

Vad kan man säga om Earth Crisis som inte redan blivit sagt, frågar sig skivbolaget i faktabladet som de skickar med skivan. Ja, det är frågan det. Vad har över huvud taget blivit sagt? Vem håller reda på det? Det är tio år sedan de släppte sin näst senast skiva, den förra släpptes för två år sedan och däremellan hann bandet med att splittras under sju år. Bandet som började för drygt 20 år sedan har nu fått ihop sin sjunde skiva med ’Neutralize the Threat’ och detta är en halvtimme fylld av tio spår med traditionell hård hardcore från ett av de band som under 90-talet låg i manegen med att utveckla genren.

Det som känns mest negativt med skivan är att den inte har någon som helst karisma. Det är tio spår som i stort sett känns väldigt lika varandra och där ingenting sticker ut. Skivan som sådan har inga allvarliga brister någonstans i kategorin att den är dåligt producerad, har dåliga instrumentella prestationer, är för lång eller något i den stilen som jag brukar klaga på. Problemet ligger som jag uppfattar det istället i att den har tråkiga låtar och är för lik sig själv hela tiden. Både låtar lika andra låtar och att låtarna i sig är ganska monotona, vilket gör det ännu värre att låtarna är lika varandra. 30 minuter med detta känns i ärlighetens namn som ganska mycket för länge för mig, det spelar ingen roll att skivan inte är dåligt gjord, jag vill ändå inte höra den.

Hur låter skivan då? Ja, den låter ganska mycket som tandborstning. Samma samma samma samma samma. Byt sida. Samma samma samma samma samma. Ta ovansidan. Samma samma samma samma samma. Gitarren och basen smälter ihop till borstljudet. Och trummorna gör allt de kan för att passa in dem med. Och sången? Den är monoton, enformig, högljudd och oinspirerande. Som att äta pasta utan någonting till, ungefär. Tempomässigt är det mest mellantempo men det går fortare och långsammare om vartannat, fast ärligt talat märker man knappt temposkillnaderna. Det känns lite som samma sak hela tiden ändå.

Ståndpunkterna bandet har känns som betydligt mycket roligare att titta på än bandets musik. 30 minuter med ’Neutralize the Threat’ känns som ett hot mot min hälsa och det bästa sättet att upphäva det är genom att stänga av skivan. Och det är precis det jag gör nu.