Band:
David Barada - Bass
Arnaud Seebald - Drums
Erik Escoffier - Guitar
Ricardo Gomes - Samples, Vocals
Cédric Belzunce - Vocals
Discography:
Urban Strife (EP 2007)
Industreatment (EP 2009)
Guests:
Info
Recorded, Mixed and Mastered by Zoli Baker at Supersize Recordings Studios -Budapest-Hungary.
Released 2011-11-04
Reviewed 2011-11-20
Links:
absurdity-music.com
myspae
youtube
urban death records
Jag nämnde tidigare Deathcore vilket enligt beskrivning är vad det handlar om för Absurdity, det är tungt och tekniskt med mycket aggressiv framtoning. Ljudbilden känns teknisk och en aning steril, lite som en framtida apokalyptisk föraning kan man väl säga. Sången är mestadels riktigt aggressiv och vrålande/skrikande, dock skulle nog vilja säga att sången saknar lite grann i variation genom de elva spåren. Det är både en aning spännande men också lite grann typisk så kallad deathcore med sina tuggande argsinta riff och brutala sång. Som jag nämnde elva spår där titelspåret är det avslutande och speltiden når strax under fyrtio minuter, eller lite över 36 minuter för den som vill ha mer exakta nummer.
Vid första anblick känns detta som ett typiskt deathcorealbum och jag måste erkänna att jag inte kände mig speciellt övertygad, de tuggande riffen och den typiskt vrålande sången dominerade hela ljudbilden vid första anblick. När man sedan börjar skrapa bort lite av de övre lagren och tar sig in i det hela utspelar sig ett annat scenario, ett scenario som vittnar om en värld i förfall och en mörk framtid. Det är faktiskt ganska snyggt på många sätt, de spelar upp många bra melodier och visar både fantasi och energi vilket man förstås önskar se i genren. Det är svårt att skapa intressant deathcore och de flesta album i denna genre som jag hör brukar vara ganska ointressanta men Absurdity har något mer, jag recenserade nyligen Chimaira som de sägs vara liknande till och dessa tycker jag att absurdity slår lite grann på näsan, inte med så stor marginal men i alla fall.
Det finns dock några saker jag tycker är mindre bra, ibland ramlar det in väldigt typisk deathcore med överdrivet tuggande riff och händelsefattiga delar av låtar. Detta sker inte så där jätteofta men ibland och tillräckligt ofta för att påverka mitt omdöme om albumet. Sedan tycker jag också att sången är lite av en svag punkt, den är lite väl enformig och det påverkar förstås hur upplevelsen att lyssna på albumet blir. Jag skulle velat se lite mer varierad sång och kanske lite mer klarsång och även att de skippar deathcoretuggandet, men dessa problem är inte överdrivet stora och albumet är väldigt intressant och bra att lyssna till.
Ett spännande och bra album med några små brister som gör att jag kallar det starkt godkänt, jag tror dock att om du är deathcorefanatiker och gillar band som till exempel Chimaira eller Dagoba eller något annat i den stilen tror jag att du kommer att uppskatta även detta väldigt mycket. Om sången hade varit bättre eller åtminstone mer varierad hade detta varit så mycket bättre.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Fate - Ghosts From the Past
Lucky Thir13n - March of the Young
Mhorgl - Heresiarch
Föregående artiklar:
Majesty
Steve Hackett
Evergaze Eternity