Band:
Chibi - Vocals
Rainbow - Guitar, Synth/Percussion Programming, Vocals
Michael Falcore - Guitar, Synth/Percussion Programming
O.E. - live Bass, Vocals
Rhim - live Drums
Owen - live Keyboards
Diskografi:
Nothing and Nowhere (2002)
Violet (2005)
Walking with Strangers (2007)
Guests:
Info
Rainbow and M. Falcore - Producing and Recording
Dave "Rave" Ogilvie and Rainbow - Mixing
Dave "Rave" Ogilvie - Mix Engineer
Brock McFarlane - Assistant Mix Engineer
Noah Mintz - Mastering
Kevin James Maher - Programming and Editing
Mixed At: Mushroom Studios (Vancouver, Canada) & Dire Studios (Toronto, Canada)
Mastered At: Lacquer Channel
Släppt 2010-09-17
Recenserad 2010-09-09
Bra är skivan dock, och välgjord. Vissa skulle säkert kalla det ett mästerverk, men jag tycker inte att det är kanadensarnas bästa skiva, vilket kanske säger en del om hur bra dem är om man sneglar på betyget. I de starkaste spåren är det dock snudd på en lila klassisker, skivan känns riktigt härligt producerad, lite sådär lagom kallandes på vår uppmärksamhet - fast utan att överdriva. Den känns som en skiva som du kan ha på repeat och glömma bort att den gått runt i spelaren 24 timmar i sträck eftersom varje låt är så blygsam i sin framtoning men samtidigt så individuell och varierad jämfört med de andra låtarna – utan att för den sakens skull bli flummig och spretig eller med seriösa personlighetskomplex. Det är helt enkelt lagom av variation och framtoning, som svensken skulle älskat att kalla det.
Sedan är den naturligtvis väldigt bra också, vilket gör att det aldrig känns som man ledsnar på höra låtarna. Jag har t.ex. lyssnat på skivan 15 gånger när jag skriver denna recension och har säkert kört den 3 gånger i sträck varje gång jag spelat den. Känns inte som jag är ens i närheten av less på höra någon av låtarna.
Jag tycker att The Birthday Massacre känns fräscha. De spelar någon form av synthpops metal med gotiska element och alla atmosfäriska stämningselement de adderar med hjälp av sin elektroniska förkärlek ger just den där lila känslan Daniel beskrev i sin recension. Jag tycker också att de känns vänster, för att koppla till det aktuella, svenska valet. De är sådär lite lagom rebelliska och radikala i sin framtoning, utan att överdriva på något sätt. Chibi som står för sången har en väldigt härlig röst, tyvärr döljer hon det allt för ofta i röstförvrängare och andra audiella experiment så att det inte framgår särskillt ofta hur bra hon faktiskt sjunger, men alla dessa extraeffekter passar till musiken så det är kritik med viss återhålsamhet för det hade varit annorlunda om sången inte heller låtit bra. Då hade sågen fått se dagsljuset, i alla fall den lilla.
Allt i allt övervägt är ’Pins & Needles’ en oerhört bra, välgjord och intressant skiva. Den fortsätter på det spår The Birthday Massacre börjat med sina tre tidigare skivor. Jag hoppas dock verkligen att det kan gå dem lite fortare att sammanställa nästkommande skivor, för det är lite väl långt mellan släppen. ’Pins & Needles’ är en nästintill felfri skiva och låtarna som sticker ut är titelspåret, Always, Controll, Shallow Grave och Sleepwalking. Och Sideways. Och videolåten In the Dark... Fan, nu blev det ju som för Daniel också, att det inte gick att plocka ut några som stack ut, för alla är så jäkla bra!
Det är lättare att plocka bort då. Sista spåret är lite anonym i jämförelse och Two Hears är inte heller så speciell. Men alla låtarna går faktiskt att älska, i helheten med de andra är de åtminstone riktigt bra! Individuellt vet jag inte, bra men kanske inte fantastiska? Men det känns lite hårt att säga så också.
I vilket fall som helst är detta en skiva som bryter gränser och fungerar i mer eller mindre alla sammanhang! En lila skiva till vänster, kort och gott. Det är en skiva som kanske inte är årets bästa, men helt klart den näst bästa!
HHHHHHH