Band:
Chibi (V)
Rainbow (G)
Michael Falcore (G)
O.E. (B)
Owen (K)
Rhim (T)
Diskografi:
Violet (2004/2005)
Nothing and Nowhere (2002)
Länkar:
thebirthdaymassacre.com
myspace
Metropolis
Det är djup och det är mystik som fängslar mig som lyssnare och vad som är ännu bättre är ju att kanadensarna framför det på ett sätt som förstärker de känslor som fanns i musiken vid skrivandes stund. Allt från distade gitarrer till sången känns väl placerade i det musikaliska landskapet som till största delen stoltserar med något mörkt, kanske till och med tungsint. Jag kan förstås inte svara på hur bandet själva ville att detta skulle framställas men det är den känsla jag får när jag inleder denna skiva.
Egentligen kan jag väl sägas ha varit lite bitter över att det var ännu en skiva att hylla, jag börjar faktiskt känna mig lika okritisk som vissa skribenter på en lokalltidning vi har här i Östersund, en stad jag önskar att jag kunde lämna. Kanske känner jag extra för skivan eftersom den förmedlar en sinnerstämning i vilken jag större delen av mina dagar befinner mig i? Kanske är det bara för att jag nu åter fått en riktigt fin skiva att bedöma.
Det är egentligen hög klass från början till slutet med sådär tillräckligt många spår som sticker ut som snäppet vassare än de övriga. Inledande Kill the Lights och titelspåret Walking With Strangers känns speciellt som sådana spår, men också till exempel Goodnight. Det var ändå ganska svårt att bedöma den här skivan, jag behövde hela tolv lyssningar innan jag kunde ens börja grunna på min recension i text och poäng, normalt brukar två räcka för att få en relativt bra bild av en skiva. Tro nu inte att jag recenserar en skiva efter två lyssningar, jag har minst tio genomlyssningar som en gyllene regel, denna krävde drygt tjugo innan jag fått fram det jag behövde för ett betyg jag kände som rättvist. Det är en mycket god skiva speciellt om ni ger den lite tid, den sitter ganska fint redan från början dock eftersom den innehåller ett par hitlåtar. Ett mycket bra köp.
HHHHHHH