Band:
Tobias Sammet - lead vocals, bass guitar
Sascha Paeth - guitars, producer
Eric Singer - drums
Miro - keyboards, orchestration
Diskografi:
The Metal Opera - 2000
The Metal Opera Part II - 2002
Lost in Space Part I (EP) - 2007
Lost in Space Part II (EP) - 2007
The Scarecrow - 2008
The Wicked Symphony - 2010
Angel of Babylon - 2010
Guests:
Musicians
guitar:
Bruce Kulick (on tracks 5, 9, 11)
Oliver Hartmann (on tracks 1, 2, 3)
Henjo Richter (on tracks 10)
drums:
Felix Bohnke (on tracks 4, 6, 8)
Alex Holzwarth (on tracks 1, 2, 3, 11)
keyboards:
Jens Johansson (on track 2)
organ:
Simon Oberender (on track 9)
Singers
Jørn Lande (on tracks 1, 2, 5, 6, 9, 10)
Michael Kiske (on track 1)
Russell Allen (on tracks 1, 11)
Bob Catley (on track 11)
Cloudy Yang (on track 8)
Jon Oliva (on track 4)
Info
Sascha Paeth & Tobias Sammet - prod.
Släppt 2010-04-03
Recenserad 2010-05-17
Länkar:
tobiassammet.com
myspace
nuclearblast
För alla er som har någon koll på metall och sådant känner ni nog till att Tobias Sammet är Edguys frontman som gör Avantasia som ett sidprojekt med många välkända musiker som gäster, bland annat Jon Oliwa som en på denna skiva men folk från Kiss, Magnum, GammaRay, Scorpions och så vidare finns representerade på de många skivor som Sammet och hans Avantasia släppt sedan 2001 när den första skivan dök upp och tog oss med storm.
Avantasia kallas metal opera vilket är kanske en lite felaktig beskrivning eftersom Tobias Sammet är den klart dominerande rösten och det görs inte riktigt dialog på det sätt som förknippas med opera men det är mest en parentes egentligen med tanke på att musiken är vad det handlar om i alla fall. Ni som hört Edguy vet ungefär hur detta låter eftersom det bär Sammets signatur precis som Edguy. Det betyder melodiös snabb metall med starka medsjungarvändliga refränger precis som den så kallade power metallen skall vara.
För att nå framgång har Sammet producerat denna skiva tillsammans med geniet Sascha Paeth som också är en av instrumentalisterna på denna skiva. Han och vapendragaren Miro finns med på skivan precis som de brukar när de producerar. En produktion av Sascha garanterar i alla fall att soundet på skivan är riktigt bra och det stämmer även när det gäller denna skiva.
Jag gillar denna skiva väldigt mycket faktiskt, inte som The Scarecrow men på denna skiva finns de två definitivt bästa spåren som gjorts under Avantasiaetiketten dessa spår heter så mycket som Death Is Just a Feeling där Jon Oliwa gör en makalös sånginsats och därmed också den bästa låt genom Avantasiahistorien faktiskt. Den andra grymma låten heter så mycket som Symphony of Life där en sångerska jag aldrig hört talas om sjunger grymt.
Detta känns som en värdig avslutning på denna trilogi och väcker också en tanke på ifall Sammet kommer att skapa något mer med Avantasia eller om det nu är ett avslutat kapitel i och med denna ängel. En sak som hela tiden gnager i mig med denna skiva är dock att den kunde ha varit så mycket bättre, missförstå mig rätt nu eftersom det är en grym skiva men med tanke på vad som kommit från Avantasia tidigare känns det inte som att den når sin fulla potential.
Jag spelar dock åter Death is Just a Feeling om och om igen.
HHHHHHH