Band:
Tobias Sammet - Lead vocals, bass
Sascha Paeth - Rhythm & lead guitars
Eric Singer - Drums
Diskografi:
The Metal Opera Pt1 (2001)
The Metal Opera Pt2 (2002)
Lost In Space Pt1+2 [EP] (2007)
Inspelningsinfo:
Producerad av Sascha Paeth och Tobias Sammet
Gäster:
Roy Khan (V)
Jorn Lande (V)
Michael Kiske (V)
Bob Catley (V)
Henjo Richter (G)
Kai Hansen (G)
Amanda Somerville (V)
Alice Cooper (V)
Oliver Hartmann (V)
Rudolf Schenker (G)
Michael "Miro" Rodenberg (K)
Länkar:
tobiassammet.com
myspace
nuclear blast
Edguy
Edguy Myspace
Fågelskrämman handlar om en man som enbart kan kommunicera med hjälp av musiken och så vidare, allt det där kan ni få veta om ni läser min artikel om Avantasia. I denna recension tänkte jag mer koncentrera mig på det musikaliska då det gäller denna rock/metal opera som faktiskt är en av två med release i januari, den andra var så klart Ayreon, men parallellerna mellan dessa två upphör väl egentligen vid opera stadiet. Visst de är båda bra album och jag hörde detta före Ayreon albumen och fann att det skulle vara en hyfsat svår nöt att knäcka för årets album, föga anade jag att Ayreon skulle komma och sopa banan med stackars Sammet.
Nu betyder inte den saken att Avantasias senaste verk är dåligt, tvärtom. Vi får stifta bekantskap med en riktigt imponerande skapelse, ett opus av stora fina proportioner som med ganska bred marginal överträffar de gamla albumen från tidigt 2000-tal. Musikaliskt sett är det melodiöst med rätt distinkta gitarrer, kryddade med snygga keyboards som sedan får hjälp att ytterligare piffa upp atmosfären av de symfoniska arrangemangen som ligger snyggt i bakgrunden och inte gör annat än addera stämning till albumet.
Som ni kanske redan sätt om ni läst infon så är albumet producerat av demonproducenten Sascha Paeth och Tobias Sammet själv och produktionen är klockren, det finns absolut ingenting att anmärka på här, ingenting alls. På gästlistan finns en del gamla Avantasiabekanta och några nya bekantskaper i Sammetskretsarna, men mestadels välkända namn i de metalliska leden. Sammet lyckas visst alltid bjuda in de stora namnen, hur han lyckades från början var ganska svårt att förstå, nu när hans huvudband Edguy är så pass stora som de ändå är, är det inte lika förvånande. Han lyckas få ut precis vad som behövs av sångarna och slutprodukten blir ett habilt paket.
Redan inledande hymnen Twisted Mind griper tag i en och sedan är man fast till det tar slut någon timmerstock, eller så senare. Låtmässigt är det definitivt långt före de gamla alstren, Sammet har överträffat egentligen allt han gjort tidigare med detta, starka låtar som förutom inledande Twisted Mind också titelspåret, Carry Me Over, I Don’t Believe in Your Love och avslutande Lost in Space gör detta väldigt tydligt för lyssnaren.
Jag tycker mycket bra om detta och ni som sneglat på betyget visste förstås redan det, och om jag låter överdriven extatisk till en skiva som faktiskt inte når det högsta betyget kan det bero på att en sexa är ett grymt betyg och påvisar en fantastisk skiva som håller länge. Om jag nu ändå ska få vara negativ för bara en sekund eller så, så är det jag kan anmärka negativt på att Tobias Sammet inte har den där riktigt breda repertoaren och skivan kan tyckas lite väl genrebunden, menpå det hela taget spelar det inte någon större roll med de låtar som finns.
Tobias Sammet, du har nog utvecklats för varje release och jag måste säga att nästa Edguyskiva kommer ligga högt på önskelistan närhelst den släpps. Hoppas bara utvecklingen håller i sig.
Ett givet köp för fågelskrämma som kråka.
HHHHHHH