Märvel
Double Decade

Första gången jag stötte på Märvel var 2011 med deras album Warhawks of War, jag har den snygga promon fortfarande liggande i någon låda någonstans. Omslaget var väl det mest minnesvärda och textraden ”It has never been easy, those who say so are liars” från spåret The Effort är väl också en minnesvärd grej, men albumet som helhet var väl inte mycket att skriva hem om även om jag skrev väldigt långt om det. Märvellous var senast jag skrev om dem och jag hade väl samma synpunkt som jag så ofta har – det låter inte speciellt fräscht. Nu har bandet varit med i hela två decennier vilket de firar med ett fett album av deras samlade favoriter och lite outgivna låtar – snyggt då att de bjuder på ett par nya låtar även om jag mest ser det som ett sätt att lura albumsamlare att köpa onödiga kompilationer.

Ett långt album, men det kanske är lämpligt när man ska sammanfatta en musikkarriär. Det är retroosande hårdrock som inte ens lät ny när den släpptes och då ska det påpekas att vissa spår är närmare två decennier gamla. Det märks lite att det finns lite b-sidor och udda material då en del spår har rejält risigt ljud. Andra låter riktigt snyggt, så lite fragmenterad känsla på grund av varierade ljudkvalité genom de 23 låtarna vi får. En timme och arton minuter långt är albumet, och sett över ett bands karriär är det väl ett hyfsat nedkortat urval – men när de som Märvel tycks göra väldigt lika album borde det kortas ner ännu mer – dubbelvinyl är för mycket – femtio minuter är mer än nog detta är minst en halvtimme för långt.

Jag gillar denna maskerade trio ändå, de har energi, de gör ganska underhållande låtar och så vidare. Det saknas inte riktigt vasst material på detta samlingsalbum. Samtidigt är det inget jag orkar lyssna på i sin helhet så 40 till 50 minuter är mer än tillräckligt, detta är nästan 80 minuter. Variationen är dessutom ganska liten trots att detta är material från en karriär över två decennier, det gör ju också att man inte orkar lyssna igenom hela. De två nya spåren känns väl ungefär som de övriga, de är svåra att ens notera om man slappt lyssnar genom albumet. Det gäller väl albumet i stort där låtarna mest flyter ihop och man måste anstränga sig eller kolla i iPodens låtlista för att se vad det är man faktiskt lyssnar på. Så även om det underhåller saknas det inte brister.

Det är dock tydligt att Märvel gjort en räcka väldigt trevliga låtar, de har dock gjort förvånansvärt få riktigt vassa låtar. Så det blir ett ganska platt samlingsalbum som saknar magi och höjdpunkter. Men det är nog utan tvekan tilltalande för den som gillar Märvel och det skulle jag tro är ganska många, så ett bra val för Märvelfans, inte lika bra för resten av musiklyssnarna.

HHHHHHH