DevilsBridge
Sense Of

Första albumet för Schweizarna i DevilsBridge, vi skrev om deras EP 2020 och tyckte hyfsat om den. Det är ett kvinnofrontat band, vilket förstås alltid är roligare, eller det är roligare om det är kvinnor i bandet eftersom hårdrocken är tragiskt mansdominerad vilket förstås är ett starkt skäl till den tragiska likriktning vi har i genren. Nu lär ju knappast Sense Of vara något massivt undantag men en omanlig röst är åtminstone mer kul än motsatsen, oftast. Det är tolv spår på det nya albumet, omslaget är väl inte det fräsigaste som någonsin prytt ett album. En annan sak som slår mig är att titlarna nästan uteslutande är i ett ord, sådana detaljer tycker jag alltid är roligt, 7th Sense är enda undantaget till detta vilket säkert kan vara anledningen till hur de skrivit den titeln. Men vad ska vi då säga om kvintettens första album?

Att ljudbilden är modern, jag tycker Dani som sjunger har en fräsig röst och att låtmaterialet är ganska varierat från rejält riviga grejer till ganska typiskt klassisk hårdrock och en hel del däremellan. Speltiden känns relativt sansad också, jag hinner inte tröttna, men det var en skada på skivan i sista spåret så det fick jag skippa hela tiden, det kanske var därför det kändes sansat sett till speltiden – men kanske för att de varierar sig tillräckligt dessutom. Jag kan väl inte påstå att de bryter speciellt mycket ny mark musikaliskt, men bemästrar sitt hantverk väl och ljudbilden känns betydligt mer självsäker än ett debutalbum kan låta.

Det finns flera tilltalande inslag på detta album, jag tycker att 7th Sense är ett spår som sticker ut i positiv riktning, när den går igång känns bilresan genast lite trevligare. Annars är det ett habilt album där inte mycket står ut; risken är nog att de drunknar i den musikaliska strömfåran som blir allt stridare och allt vidare. Det går ju inte att förhindra att folk släpper musik men kanske borde man göra det för mängden album som släpps nu skapar bara en likriktning och väldigt få album sticker ut. Hade denna släppts för femton år sedan hade det varit en högpoängare, nu känns de mest som meh… 7th Sense är bra, annars lyssnar jag inte speciellt uppmärksamt.

Ett solitt album med solida låtar, ingenting som direkt sticket ut men det finns lite positiva tendenser. Fler spår av samma kaliber som det bästa och det hade kunnat vara något men Sense Of får fylla upp samma kartong som så många andra album jag skrivit om.

HHHHHHH