Aerolith
Megalorama Part II

Det är andra gången jag skriver om den österrikiska rymdrockarformationen Aerolith, det handlar denna gång om deras fjärde äventyr Megalorama Part II. Det tycks som det är andradelarna jag skriver om när det gäller denna trio, men det kanske inte gör så mycket även om det står i pressmaterialet att det rekommenderas att avnjuta del ett och två tillsammans, antagligen inte samtidigt. Egentligen hade jag väl inte direkt tänkt skriva så värst mycket mer om musik 2023, då jag tröttnat rätt ordentligt på urvalet som dimper ner i min mailkorg men den här kom på vinyl och sådant gillar jag så jag ger dem en chans.

Stilistiskt tycker jag att det i stil med senast jag hörde dem, albumet II, men det känns som att de breddat sig lite och gått djupare med både lite tyngre och mörkare tongångar. Kraut, stoner är väl etiketter jag kommer att tänka på men det lånar ganska friskt från både här och där. Tempot varierar och det känns hyggligt varierat över de fyra spåren vi får, kanske att jag dock skulle vilja ha lite mer dynamik och lite mer av det äventyrliga som vi får i det avslutande spåret. Andra sidan, det vill säga de två avslutande spåren är bättre än de första två, det är egentligen först när man vänder på skivan det tar lite fart, jag tycker början känns lite trött faktiskt.

Hyggligt modern ljudbild men inget som direkt sticker ut, det är väl den övergripande känslan överlag också. Ett bra album, välgjort, med väl komponerande låtar, men ingenting som verkligen griper tag i mig och ger mig en mer hoppfull bild av rockmusikens framtid, men det ökar väl inte heller föraktet för genren och derss många intetsägande musikskapare, där tillhör nog ändå Aerolith den övre halvan.

Skulle jag köpa detta album själv? Inte om jag hade hört det först, men jag hade inte blivit besviken om jag hade köpt det ohört. Det är ett bra soundtrack och skönt att sitta och lyssna på medan man skriver texter eller vad man nu fördriver sina dagar med. Avslutande Moon Spell är som sagt minnesvärd medan albumet som helhet kanske inte riktigt kvalificerar sig för den beskrivningen. Men kanske trots allt ett trevligt album att bryta Halloweds tystnad för en stund. Vi får väl se, det kanske kommer mer snart. Men när det gäller Megalorama Part II och även första delen kanske det kunde vara kul att göra en animerad film av det för att jag tror det fungerar bättre med ett visuellt element än att bara lyssna på det. Det sticker inte ut tillräckligt för att märkas i dagens överfulla flodvåg av musik.

HHHHHHH