Aerolith
II

Österrikiska bandet Aerolith släpper album nummer två, som fått den finurliga titeln II. Ett album som kanske inte ser sådär jätteintressant ut men jag måste tillstå att de har en rätt schysst logga och att det är ett rätt schysst grepp att promota genom att skicka oss hela diskografin så att man kan höra vad de gjort tidigare. Det handlar om en trio musiker och den örnögde har säkert redan noterat att det inte finns någon sångare i bandet och att det är ett album som består av bara sex spår.

Det handlar om melodiös rymdrock, kanske kan beskrivas som post-rock. Det är bara instrumentalt och stämningen som byggs upp genom albumet kan nog beskrivas som lätt melankolisk, dock hela tiden med en känsla av lite mer positiva tongångar. Det är ett album som målar upp en ljudlandskap i ganska långa svepande drag, det är inte så intensivt utan mer drömskt, lite känsla av rymden eviga mörker och kyla kanske man kan säga. Det är ett album som består av sex långa låtar, alla med en karaktär av progression från en inledning till ett slut, låtar som hela tiden går framåt utan att direkt stå och stampa.

Aerolith bjuder på hyfsad variation och ganska stort djup, i jämförelse med debuten som kom 2016 har de tagit ett litet steg framåt men håller sig stilistiskt väldigt nära. Det är ett bra album, bra låtar, sköna musikaliska landskap, det är lätt att tycka om helt enkelt. Men det är inte fantastiskt och det är väl inte överdrivet fängslande, jag hade faktiskt inte haft något emot att de bjudit på lite mer driv här och var, albumet blir lite väl drömskt och känns mer lämpligt som bakgrundsmusik än som något man verkligen vill lyssna på. För mig är det egentligen bara Rain Walk, den kortaste låten, som verkligen tenderar till att fånga mitt intresse en stund – det känns lite som många instrumentala album att det hade varit bättre som soundtrack till en film av något slag.

Helt klar ett schysst album och om man gillar rymdäventyrlig instrumentalrock är detta definitivt ett bra val. Bandet känns kompetent och ljudbilden är snygg, det ger ett bra resultat och ett hyfsat snyggt musikaliskt äventyr.

HHHHHHH