Taraban
How the East was Lost

Polacker med nostalgiska anlag är vad vi tittar på när vi tar oss an How the East was Lost med Taraban, ett album med ett ganska tråkigt album även om jag gillar färgerna. Jag läser att det är uppfriskande musik med rötterna i sjuttiotalets psykedeliska rock, det kan ju tyckas spännande men hur uppfriskande är det egentligen? Albumet släpptes egentligen 2019 men kom på vinyl i Januari i år och det var för det släppet vi fick denna promo och nu när jag lyssnat så får det bli några rader om detta polska band.

Det är psykedelisk rock av klassiskt snitt med lite mer modern ljudbild, inget stilistiskt ovanligt. Det är bra producerat, sångaren är ganska typisk för genren, detsamma gäller även låtmaterialet och variationen. Väldigt lite på detta album slår mig som nyskapande eller speciellt fräscht. Det är av en karaktär som vi hört många gånger tidigare och jag kan inte säga att jag hör någonting som överraskar eller känns nämnvärt originellt, kanske kan man påstå att Taraban är duktiga hantverkare men kanske inga större artister.

Trion bjuder oss på ett kompetent album som man definitivt kan lyssna på, absolut inte dåligt och jag kan inte säga något överdrivet negativt. Baksidan är att jag saknar fantasi och de stora fängslande hit-låtarna, den där x-faktorn som lyfter album till en högre nivå. Det är ju inget ovanligt att det är så, det mest jag skriver om är alldagligt och i slutändan ganska intetsägande, Taraban är inte direkt något undantag. How the East was Lost är ett av de där albumen man kan uppskatta medan det snurrar i skivspelaren men sedan är förträngt och bortglömt så snart nästa album startar eller musiken tystnat.

Det finns inget minnesvärt med detta album, det är för bra för att jag ska ta fram fogsvansen men för trist för att jag ska sjunga hyllningssånger. Undrar hur många gånger jag tyckt precis samma sak, det är nog alldeles för ofta. Ett album att strunta i för den breda massan och värt att kika på för den som gillar psykedelisk rock eller sjuttiotalsnostalgi.

HHHHHHH