Taking Balfour
Dawn of Polaris

Dawn of Polaris är andra albumet för kanadensarna Taking Balfour, deras självbetitlade debut kom 2020 och bandet i sig bildades 2019. Så det är ett nytt band och deras omslag ser ju hyfsat fräscht ut, så kan det vara något? Nja, jag har lyssnat många gånger och kan inte direkt säga att det är ett album som gör avtryck. Den progressiva rock de erbjuder blandas med lite nu-metal och så vidare, mestadels ganska moderna intryck som känns mycket inspirerad av landsmännen i Rush och deras mer sentida alster.

De har en hygglig sångare, kanske inte supermycket variation och inte heller ett överdrivet stor djup. Men ljudbilden är modern och snygg, lite sådär som moderna superhjältefilmer, snyggt producerat men det finns inte speciellt mycket under ytan. Speltiden är sansade 41 minuter men känns som att den är närmare timmen eller längre när jag lyssnar. Det är svårt att sätta fingret på det men jag tycker att det känns som att det är något som saknas, bandet gör mycket bra men de når inte fram till mig.

Kanske är det för tystlåtet? Men de lugna låtarna är inte så många, det finns tyngd och kanske viss energi även om den inte når fram till mig. Jag tycker att albumet känns ganska slätstruket faktiskt – lite fegt kanske. Jag saknar den där energin som lyfter ett album, kanske om sångaren hade visat mer passion, men också om bandet hade gjort det. Jag har lyssnat igenom Dawn of Polaris över tjugo gånger och inget spår sticker ut, inget med det minns jag, det känns som att varje gång jag lyssnar så passerar albumet och tar slut utan att göra något intryck på mig, jag känner precis detsamma nu när Lightyears Away ljuder i lurarna och jag skriver dessa ord, det är mest ointressant faktiskt.

Inte dåligt, långt därifrån, men det är ett av alla dessa snyggt utförda album som inte lyckas gripa tag i mig. Visst kan jag lyssna, det är ganska trevligt att lyssna, men några bestående intryck lämnas inte och när musiken tystnar dör också minnet av Dawn of Polaris – för ett album som vill utforska vad det betyder att vara människa borde det vara lite av ett underbetyg. Det är väl ändå ett solitt album, men räkna inte med något fantastiskt.

HHHHHHH