Schizophrenia
Recollections of the Insane

Schizofreni är ju ett kul namn för ett band och galenskaperna återkommer i titeln på bandets debutalbum. De har en EP i bagaget sedan tidigare, en EP som enligt uppgift slog ner som en bomb i underground-världen. Det sägs att det belgiska bandet är på väg att skära sig in i dödsmetallvärlden likt hur en skalpell skär genom kött, det låter förstås dramatiskt och så vidare. Men det sägs ofta en sak och när jag lyssnar blir det ofta något helt annat, så hur är det med schizofreni? Mig veterligen är jag inte drabbad.

Det är dödsmetall av ett klassiskt slag som kommer genom lurarna och det känns bekant, har jag inte hört det förr? Det är ganska bra producerat, med bra dynamik och en nyanserad ljudbild. Välgjort. Inte så bra sångare, eller ska vi säga ordinär så kanske det är snällare. De hamrar på det ganska typiska riff, trumslag och så vidare, det överraskar inte direkt men jag får väl ändå tillstå att det inte är lika tråkigt som det ibland kan bli inom den extrema metallen där nya band generellt bara kopierar gamla och sällan kommer med något av större värde. Schizophrenia har åtminstone gjort sig omaket att fila på konceptet så det är så välgjort som möjligt även om det knappast känns fräscht, dock mindre unket än det ofta gör inom genren.

Inte ofta gillar jag dödsmetall, eller extremmetall generellt. Det är inte för att brutaliteten eller något annat stör, utan för att de flesta banden i genren låter helt identiskt. Schizophrenia låter knappast unikt men de har nog ändå vissa drag som känns mer personliga än det mesta jag hör inom genren och det är alltid positivt. Mer positivt är att låtarna är bra, det är tungt, aggressivt, men ändå med viss återhållsamhet vilket ger en lite mer dynamisk känsla än hos många som bara smattrar på aggressivt utan andrum. Så det är definitivt ett dödsmetallalbum man kan lyssna på, det vimlar inte direkt av dem då det mesta i genren är både uttjatat och urtråkigt, men inte Schizophrenia. De kanske inte är ofantligt underhållande men jämfört med mången annan dödsmetall gör det något lite roligare.

Jag tror väl inte att dödsmetallfans och jag har samma synsätt, jag misstänker att repetitionen och förutsägbarheten i genren är en trygghet för dem. Jag å andra sidan avskyr förutsägbart, och det är baksidan med Schizophrenias debutalbum också, det är för förutsägbart för att kunna vara riktigt bra – men visst kan man lyssna lite eftersom det är ett välgjort och välputsat dödsmetallalbum och det finns inte överdrivet många sådana.

HHHHHHH