Scarlet Dorn
Queen of Broken Dreams

Tredje albumet för bandet Scarlet Dorn som bildades 2016 och tycks centreras en hel del kring sångerskan som kallas Scarlet Dorn, debutalbumet kom 2018. De är ett flitigt turnerande band dessutom och har nyss avslutat en turné för detta album Queen of Broken Dreams. Det är ett album som har ett ganska tråkigt omslag och beskrivs som kombinerandes en otrolig mörk elegans med särskilt minnesvärd medryckande låtar där sångerskan Scarlet Dorn visar upp en stor känslovariation, det låter förstås kul men de flesta promotionfolk beskriver sina band som nästa stora grej eller fantastiskt originella och så vidare trots att det ytterst sällan är på det viset.

Scarlet Dorn är knappast ett nyskapande band, vi har hört deras stil tidigare. Melodiös hårdrock/metal med kvinnlig sång, med tydliga refränger, det som kanske är lite fräscht är lite snygga keyboards och industriella undertoner som finns där i bakgrunden. Men på det hela taget är det knappast så att jag slås av hur fräscht och nyskapande det är, snarare är det ganska förutsägbart och inget som riktigt griper tag i mig. Variationen är hygglig som den oftast är i genren, produktionen är bra men sticker väl inte ut. Scarlet Dorn är en kompetent sångare men hon är knappast en som sticker ut sett till kvalité, egentligen är det väl ingenting som sticker ut med Scarlet Dorn – jag har hört vad de gör för och andra band har gjort det bättre.

Speltiden är hyfsat sansad men med strax över trekvart känns det ändå lite väl mycket när du har lite väl sömniga låtar som Your Highness ibland spåren. Born to Suffer är bra, men jag har svårt att verkligen fastna för något av det jag hör. Visst är det bra och snyggt men jag har hört bättre, när de blir jazzklubbiga blir jag snarare sugen på att lyssna på Jess and the Ancient Ones, annars finns det fräschare power metal jag kan tänka mig att slå igång. Hela tiden funderar jag på andra band, andra saker, Scarlet Dorn är inte det som fångar mitt intresse, inte ens nu när jag lyssnar på dem och skriver en text om dem.

Det är för bra för att skriva alltför negativt om, men det är samtidigt ingenting jag kan se som överdrivet imponerande och jag har svårt att se att många skulle se detta som något lysande. Men allt är ju en fråga om perspektiv och har du inte hört speciellt mycket hårdrock och metal av den kvinnofrontade varianten kan det säkert framstå som väldigt intressant. Men Scarlet Dorn behöver mer egna idéer och mer personlighet om de vill sticka ut, det känns mest som att de försöker men allt de försöker känns lånat av någon annan.

HHHHHHH