Pyreship
Light is a Barrier

Pyreship säger att ljuset är en barriär och enligt vissa teorier är det ju det, det är andra albumet för bandet från Texas i USA. Det är ett album med ganska spännande omslag och med fem spår där speltiden är knappa fyrtio minuter. Det är ett album som spelades in under 2018 och 2019 och som mixades något år senare, men det är först nu som bandet tycker att tiden är rätt för att släppa albumet. Det sägs vara ett album som är både rotat i jorden men samtidigt flygande i skyarna, och det låter ju spännande.

Sludge är väl stilen, tungt, med stämning kanske inte helt olik den omslaget ger, Stark fokus på det instrumentala och tyngden, men också med utrymme för melodier och en del vrålad eller kanske gormad sång, både kvinnlig och manlig. Det är kanske inte speciellt avvikande för genren i stort, det känns inte heller som något direkt nyskapande eller nytänkande. Men likt mången bra sludge är det lite hypnotiskt och dramatiskt – äventyrligt kan nog vara ett ganska bra uttryck.

Det är bra med en sansad speltid eftersom stilistiken bygger på helheter snarare än enkla och omedelbara belöningar i form av hitlåtar. Kanske ett album som kräver att man lyssnar ett par gånger innan man får den där positiva känslan. Ett bra album tycker jag, kanske inte fantastiskt och kanske inte i nivå med de bästa men det fungerar och är trevligt att lyssna på. Dock knappast ett album jag kommer att återvända till, det finns trevligare grejer i genren och det är inte i närheten av sådant jag helst lyssnar på.

Men visst är det värt att ge en chans om man uppskattar post-metal/sludge, jag tror att det finns många som kan uppskatta deras tyngd, deras grå realism och sköna atmosfär. Det är kanske inget som skriver in sig bland de tyngsta namnen i musikhistorien men det förtar inte att det är ett album som är trevligt att lyssna på och som nog trots allt kan ha något att erbjuda till den som uppskattar musikstilen.

HHHHHHH