Planepacked
Transactinides

Planepacked verkade intressant direkt när jag fick promo-materialet, då frontpersonen Jessica Kagan genomgått könskorrigering, något som inte direkt är vanligt inom metal-världen och sådant som är annorlunda intresserar alltid mig. Dessutom ett band som vill flytta gränser musikaliskt och så vidare. Jag såg dessutom att de tidigare gjort lite hyllningsmusik till rymdstrategispelet Stellaris, ett spel jag själv också gillar. Så det måste ju bara vara bra, eller? Omslaget är hyfsat intressant men inte fantastiskt. Men när jag läser tycks det vara intressant, huvudpersonen Jessica verkar vara en ganska spännande karaktär åtminstone sett ur ett kreativt perspektiv. Men pressmaterialet har ju enbart som syfte att få materialet att framstå som bäst, oavsett kvalité så vad säger öronen efter att albumet fått snurra några gånger?

Det är en blandning mellan metal och elektronisk musik, ganska progressiv karaktär där syntar samsas med vrålande, med klarsång, med gitarrer och så vidare. Det är inte direkt lättillgängligt, det kräver några genomspelningar för att komma in i materialet. Och det finns lite brister då produktionen nog hade kunnat vara lite bättre, det känns lite billigt. Dessutom är jag inte helt imponerad av sånginsatsen, men det finns intressanta aspekter också, som det videospelsinspirerade syntarna och sådana inslag. Man kan inte heller beskylla Kagan och Planepacked för att fega, det är rätt så okonventionellt på många steg och positivt oförutsägbart. Det finns definitivt inslag man kan imponeras av, det finns idéer och det är inte direkt jättevanligt inom metal-genren.

Däremot tycker jag inte att detta album är speciellt bra, vrålsången är exempelvis bedrövlig och saboterar allt där den finns. Inte heller klarsången är speciellt bra. Det är i huvudsak dåliga sånginsatser som sänker mitt intryck av detta album då det annars är väldigt intressant, det bryter med många konventioner och går sin egen väg på många sätt. Men samtidigt tycker jag inte att det är speciellt kul att lyssna, så länge det är instrumentalt går det bra men när sången börjar blir det ibland nästan outhärdligt. Kanske är det något feltänkt där, kanske är det bara jag som inte begriper, men det är inte kul och det är synd för här fanns en hel del mycket spännande idéer.

Det var inte så kul som jag hade hoppats, och återigen visar det sig att det är nog ändå bäst att inte ha några förväntningar, det är helt enkelt smartast att förutsättningslöst lyssna på allt. Jag hoppades att detta album skulle vara bra och plågade mig genom de bedrövliga sånginsatserna men fick inse att det inte är värt att lyssna på detta album. Det finns lite instrumentala grejer som är riktigt bra men som helhet är det mer plågsamt än underhållande att lyssna på Transactinides.

HHHHHHH