Nightland
The Great Nothing

Det stora ingenting är det senaste från italienska Nightland, de beskrivs som ”emerging new sensation” i pressutskicket men har släppt musik sedan 2011. Hur länge kan man vara ny och växande? Ett decennium är trots allt ungefär en åttondel av ett liv, man är ju knappast nyfödd när man är tio år gammal. Men det är ju inte kategoriserande eller beskrivningar som är bas för då skulle Scarlet få mycket bakläxor eftersom de ofta överdriver en hel del. Det jag åtminstone snabbt konstaterar är att The Great Nothing har ett snyggt omslag, det kan ju göra det intressant.

Musikaliskt är det modern extrem-metal, kanske lite dödsmetallisk, lite progressivt kanske också. Inget stilistiskt jättekonstigt egentligen. Inte heller speciellt nyskapande. Sången är mest vrålad, ibland lite högtravande precis som musiken som tar ifrån tårna i vissa lägen med orkestrala inslag och så vidare. Variationen är annars ganska god och det finns en del djup och dynamik i ljudbilden, man kan väl påstå att det är en bra produktion. Med 47 minuters speltid är det kanske aningen lång men inte så att man hinner bli alldeles för trött på det men jag tycker att det finns utrymme att kapa lite här och där för att skapa ett lite mer koncist album – för kort är nästan alltid bättre än för långt.

Jag gillar detta album på många sätt, med drömska och spännande låtar blir det relativt fängslande och dramatiskt. Det träffar ofta rätt och det är genomgående bra låtar som tilltalar, med den reservationen att jag tycker att det blir lite för långt och att de hade kunnat kapa lite för att det ska bli ett mer direkt och dynamiskt album. Så här finns potential att förbättra även om det redan är riktigt bra och riktigt tilltalande och för den som gillar de uppräknade liknande banden eller den moderna extrema metallen känns det som ett väldigt bra val – väl värt att titta närmare på.

Jag tycker att Nightland gör nästan allt rätt med The Great Nothing med så bra låtar, bra energi, bra atmosfär, storslagen känsla och sådär italienskt överdrivet. Det är ett väldigt trevligt alster som jag tycker att ni borde titta lite närmare på, med ett snyggt omslag blir det dessutom snyggt i skivhyllan och vem kan motstå det?

HHHHHHH