Memoremains
Pop Metal

Jag skrev om Memoremains för något år sedan, då positivt kring deras debutalbum The Cost of Greatness som var ett trevligt poppigt metal-album. Nu kommer andra albumet som finurligt nog fått namnet pop metal, kanske för att det illustrerar bandets stil ganska väl. Omslaget illustrerar faktiskt också ganska väl vad man kan förvänta sig med elektroniska inslag och ett poppigt band – så är uppföljaren lika intressant som debuten?

Nja, debuten kändes fräsch och så där – nu tycker jag inte att de direkt överraskar på samma sätt. Det förra albumet var konceptuellt medan detta är en samling låtar, och lite så tycker jag det känns – som en samling låtar, snarare än som nio låtar som verkligen hör ihop. Det är mycket syntar, kvinnlig sång – ni som hörde debuten kommer att känna igen bandet och deras stil. Det är lite rakare nu, annars ganska likt vad vi hörde senast. Bra sångare, bra melodier har de, modern och fräsch produktion – lättillgänglig musik, minst sagt. Poppig metal.

Klämkäckt till tusen, medryckande som attans, underhållande – det är ett bra album igen från Memoremains. Men inte lika bra som debuten, det jag mest saknar är den där riktigt vassa hitlåten som etsar sig fast i medvetandet. Det finns mycket hit-potential i de många klämkäcka låtarna, Sympathy och kanske Paralyze är väl de som jag minns när jag inte lyssnar. I stort är det dock bara nio poppiga låtar där du ska välja en eller två till din spellista och skita i resten, det känns inte riktigt som ett helt genomarbetat album vilket är synd med tanke på den skyhöga potential som finns hos detta band.

De kan onekligen skapa klämkäck metal av god kvalité, men tyvärr är inte Pop Metal av samma kaliber som sin föregångare och det finns ett par lite halvtrötta spår som inte hjälper albumets sak. Det finns klämkäckhet så det förslår på detta album, och det är på många sätt underhållande men där The Cost of Greatness hela tiden håller en intresserad tappar Pop Metal lyssnaren i spår som exempelvis Miscreation och sedan måste denne vinnas tillbaka och där lyckas de inte fullt ut. Missförstå mig rätt dock, Pop Metal är ett poppigt och ibland riktigt underbart klämkäckt, men det är också ett album man ganska snabbt glömmer.

HHHHHHH