Kekal
Envisaged

Indonesiska bandet Kekal är en lite udda fågel, dels för att de är från Indonesien som inte direkt är det vanligaste för bekant hårdrock, och dels för att de inte har några medlemmar, ett tillstånd i bandet sedan 2009. Det tycks vara lite olika före detta medlemmar och kanske andra som skapar i Kekals namn, vilket förstås ger en intressant framtoning. Kanske inte så bra för livespelande, eller varför inte? Men det ger ju oanade möjligheter för kreativt tänkande när det gäller att skapa. Bandet i sig har funnits sedan 1990-talet och har ett gäng album i sin katalog, vi har skrivit positivt om ett par av dessa album, bland annat senaste Quantum Resolution.

Det här albumet skiljer sig lite från Quantum Resolution, det är likt i att det är samma progressiva extrema metal, men samtidigt är låtmaterialet distinkt annorlunda. Skapandet har skett samtidigt med inspelningen vilket skapar en känsla av spontanitet, men också oförutsägbarhet – det är ett album som överraskar ibland. Klarsång och vrålsång blandas, mer traditionella extremmetal-inslag blandas med väldigt progressiva grejer, det är ett äventyrligt album. Men också ett väl sammanhängande album med en progression från start till mål, det blir inte fragmenterat eller osammanhängande som ett album som skrivs samtidigt som det skapas skulle kunna bli. Det är bra producerat och det är varierat med en speltid på ungefär femtioen minuter, något som känns rimligt och inte för långt.

Ett vasst album igen tycker jag, kanske inte den där sista spetsen men fräscht, kreativt och intressant. Ett album värt att lyssna på, som kanske förvisso inte riktigt ger dig den där medryckande känslan som man vill ha ibland, här är mer tänkande musik som ändå kräver lite av dig som lyssnare också. Jag har ganska svårt att välja en favorit då det känns som att albumet som helhet är det starka, men andra spåret Born Anew är än bra kandidat till att vara en favorit för min del.

Jag gillar hur de kombinerar drömmande element med mer rättframma, hur man hamnar i drömmar, sedan i extremmetalliska vrålanden och så vidare, det är ett album som innehåller mycket. Både när det gäller variation och nyanser, ett dynamiskt album som man kan lyssna på många gånger och hela tiden finna lite nya och spännande nyanser som man inte hade hört tidigare. Jag tycker definitivt att Kekal förtjänar ett omnämnande igen, deras musik är bra, den är fräsch och spännande. Det finns alldeles för mycket musik som bara följer invande mönster, vi behöver verkligen band som Kekal som på ett bra sätt skapar mer konstnärlig musik.

HHHHHHH