Kekal
Autonomy

Det här känns lite som en punkarfrilla eller en lesbisk fas eller etanol - ett experiment som är roligt så länge det varar, men som inte varar särskilt länge och en dag vaknar man upp och tänker "vad i helvete höll jag på med!?".

Missförstå mig rätt nu, jag kritiserar inte 'Autonomy' på något sätt, men jag är ganska säker på att musik som låter så här inte är något man ägnar sig åt resten av livet, förutsatt att man inte kommer dö relativt snart från när man började göra den förstås. 'Autonomy' består nämligen väldigt mycket av något som låter som (men förmodligen inte är) slumpmässiga ljud, väldigt lite sång och oftast bara en eller ett par instrument åt gången. Det finns några undantag till detta också, nästan "vanliga" låtar med sång och trummor, gitarrer och så men de är i definitiv minoritet. 'Autonomy' har väldigt mycket påhittigt för sig och ibland fungerar det också väldigt bra men mycket av det är bara märkligt.

Ta spår 5, Swing Of All Moods som exempel, här fyller Kekal första delen av låten med något som enligt deras standard kan kallas "normal" musik med sång och någorlunda traditionell uppbyggnad men ca 2 1/2 minuter in i spåret går de in i ett minuten långt trumparti följt av något som låter som musik robotar marscherar till i en sci-fi-film, ytterligare en minut senare stannar allt bara upp och det låter som gigantiska vattendroppar som faller och landar i någon form av metallisk isvärld i över tre minuter. Nionde spåret är fyllt av en massa orytmiskt trummande bara, vilket pågår i 3 1/2 minuter utan att det händer något annat. Detta märkliga trummande kommer och går genom hela skivan - ibland enbart som just märkligt och ibland lyckas de vrida och vända på det så att det blir otroligt behagligt att lyssna på det. Ett sådant spår är tredje spåret Go Ahead And Feel The Pain där det ca två minuter in i låten vänder från mest bara märkligt och osammanhängande till riktigt skönt. Vackert nästan. I två och en halv minut. Och det spelar ingen roll att de adderar extra instrument till sammanhanget. Resultatet är en av skivans bästa delar.

Jag vet inte vad det är som får mig mest brydd med musiken på den här skivan men jag vet att det som gör mig mest brydd med den och det är att bandet släppt hela åtta album före detta. Men så som 'Autonomy' låter har det verkligen inte alltid låtit. En gång i tiden var det här ett relativt traditionellt dödsmetallband. När de sedan började addera influenser från annat håll började urartningen som sedan pågått en längre tid nu och blivit mer och mer extrem för varje skiva. Med extrem menar jag som i att den går väldigt långt med ytterligheterna, inte att den blivit mer dödsmetalliskt då bandets sedan länge lämnat de mesta av sina mörka rötter bakom sig. Så sent som för några år sedan dock, bara för ett par-tre skivor sedan lät det fortfarande mest som musik och bara en aning experimentellt. I dag låter det inte ens lite som musik utan i stort sett bara experimentellt - till och med när de gör "vanliga" låtar. Utvecklingen har på många sätt spårat ur och mycket beror det på att bandet bytt medlemmar som vi andra byter kläder (och medlemssituationen i dag är så märklig att jag inte ens tänker kommentera den)… men jag tycker det här är en riktigt bra skiva!

Ursprungligen släpptes 'Autonomy' i december 2012 men Filippinarnas verk släpps nu en tredje gång efter att ha återsläppts digitalt en gång redan i somras. Vad skillnaden är på denna upplaga mot de tidigare har jag inte lyckats lista ut men en sak är säker: Du lär inte ha hört många album som låter som detta sedan den släpptes första gången - så varför inte? Sanningen är dock att det här definitivt inte kommer att tilltala alla. Jag tror de flesta kan vara överens om att det är imponerande, spännande och kanske även välgjort. Men bra? Långt ifrån alla kommer att sitta hemma och känna suget efter att spela den, så enkelt är det bara.

De som gör det då, de som sitter hemma och vill spela skivan. Som rent av längtar efter att höra den. Som får dessa enkla, osammanhängande melodier på hjärnan värre än en tjatig sommarplåga… ja, det ni får är ett äventyr olikt det mesta som finns att välja på. 'Autonomy' är ett album vars musikaliska kvalité kan diskuteras medan det musikaliska kunnandet som skiner genom skivan är odiskutabelt. Anledningen till att de inte får ett högre betyg beror helt enkelt bara på att jag inte tror skivan har en tillräckligt stor potentiell målgrupp. Det är lätt att vara bra på något som ingen annan gör… en anledning till att de inte gör det kan dock ibland vara att det de gör helt enkelt inte är bra. När det gäller Kekal är jag inte helt säker, faktiskt. Men jag gillar i alla fall det.

HHHHHHH