Existentia
Calculating Failure

Brutal dödsmetall, det är vad Philadelphias Existentia har att erbjuda, i fyra spår smattrar de på med brutalt trummande, tunga tekniska riff, gutturala vrål och så vidare. Det låter ganska precis som dödsmetall brukar låta, och det är svårt att argumentera för att detta nya tillskott på scenen skulle tillföra någonting av värde. Riffen känns återvunna, stilen har gjorts på otaliga album redan, till och med omslaget känns som något de satt ihop baserat på andras omslag.

Igår skrev jag om två artister som gjorde relativt intetsägande album, men som åtminstone stilistiskt var intressanta och relativt fräscha. Detta är motsatsen, en EP som låter som genren i allmänhet, som helt tycks sakna ambitionen att erbjuda något vi inte hört förr, det är ungefär som att lansera en ny iPhone som ser exakt likadan ut som den vanliga, med exakt samma funktioner till exakt samma pris. Eller egentligen inte, för iPhone-idén må ha samma kreativa brist men det är åtminstone en nyttopryl. Detta är något rätt så onödigt på det hela taget, men tack och lov kommer den bara i digitalt format.

För den som gillar dödsmetall av det brutala slaget är det säkert ett kul album, det bjuder ju på precis samma sak som alla andra album den lyssnar på. Jag kan definitivt ryckas med lite i det brutala, känna att tyngden lockar men det är svårt att verkligen hänföras när det är samma sak som jag hört många gånger för. Det känns lite som att Existentia och många musikartister ser helt annorlunda på musik än jag gör, de ser det mer som en industriell process där man ska skapa en produkt att sälja och därför massproduceras liknande musik hela tiden. Jag tycker att den som inte skapar något nytt och fräscht, alternativt alldeles utomordentligt, ska återgå till låtskrivarprocessen och inte släppa något förrän de faktiskt skapat något som känns intressant nytt och fräscht. Många musiker håller förstås inte med, men om man är ute efter att göra livemusik, varför inte bara spela sådant som redan är riktigt etablerat? Det borde onekligen skapa ett större intresse för spelningarna.

Calculating Failure känns inte som ett misslyckande ur kvalitetssynpunkt då det är ungefär lika intetsägande som det mesta i en trött genre. Det är knappast en EP som gör något avtryck och knappast en som flitigt kommer att spelas av någon då det Existentia gör redan gjorts bättre av massor av band.

HHHHHHH