Hawthorne Heights
Bad Frequencies

Dåliga frekvenser är vad som erbjuds på Hawthorne Heights senaste album, deras sjätte album. Debuten kom 2004 och de har nått hyfsade framgångar under sin karriär så här långt även om det kanske har varit vissa sämre frekvenser under nämnda karriär. Bad Frequencies bjuder på tretton spår som inleds i dysterhet och avslutas med piller – ungefär som ett liv kanske kan se ut. Men vad ska vi då säga om albumet och dess tretton spår?

Att det tar 42 minuter att spela sig genom dem kan ju vara en aspekt. EMO kanske är en beskrivning, punkig modern rockmusik kan ju vara en annan. Klämkäcka låtar med skön atmosfär och bra sångare – bra produktion tycker jag också att det erbjuds. Däremot kanske inte så mycket variation, låtarna smälter lite ihop till en massa och det kanske inte är alltför mycket som sticker ut. Känslan är att albumet kanske är lite långt, kanske omkring tio eller elva spår hade varit mer sansat men det fungerar nog för den som uppskattar genren eller bandet.

Det är ett ganska underhållande album, bra låtar och bra energi. Det är ett väl sammansatt album men jag skulle kanske inte påstå att det är något som sticker ut på något sätt. Man kanske kan säga att det saknas en riktigt stark hitlåt, något som fångar ens intresse när man lyssnar på albumet. Det kanske hade behövts lite mer variation, lite mer djup och kanske någon riktigt medryckande hitlåt för att resa sig över massorna. Men visst är det ett trevligt album och det är kul att lyssna på det även om inledningen känns lite seg men det tar sig mot slutet och kanske att avslutande spåren är de bästa.

Slutsatsen får nog bli att det inte är dåliga frekvenser man rattat in om man hör Hawthorne Heights nyaste alster i sin radio, det låter trevligt men är kanske lite för ordinärt för att verkligen sticka ut.

HHHHHHH