Dumbsaint
Panorama, In Ten Pieces

Album och film, det är ett intressant koncept och något som bandet Dumbsaint verkar lite förtjusta i. Denna historia är en skräckhistoria från en förort med alla konstiga saker som pågår bakom ett bostadsområdes stängda dörrar. Det sägs vara ett album som uppvisar bandet oortodoxa låtskrivande och en massa annat som kan tyckas intressant när man läser om det. Jag har lyssnat på den i bilen en massa och lite nu innan jag skrev ner denna och kan väl konstatera att den passar ganska väl in i post-rock-mallen inte direkt olikt vad man får höra från andra liknande artister.

Det är ett album (och film) som klockar in på ungefär en timme och jag tycker väl att det saknas lite drag, albumet kan kännas lite segt och då speciellt när jag lyssnar i bilen. Kanske att det i kombination med video blir mer intressant, men jag fick bara en CD att ta ställning till och utifrån den tycker jag att det saknas lite dynamik och fart. Kanske filmmusik utan film. Annars är ju det faktiskt ett intressant koncept att kombinera musiken med en visuell komponent, och det ska man väl lyfta. Men som musikalbum betraktat är det inte direkt något våldsamt oortodoxt, visst har de sina fräscha idéer men de är ganska få och som vanligt tycker jag att bolaget översäljer sitt bands kvalitéer, men det är ju deras roll så det får man räkna med.

Jag tycker faktiskt att detta album känns mestadels segt och händelselöst, man lyssnar, väntar, och sedan tar det slut. Det finns inga riktigt gripande låtar, inga riktigt dramatiska inslag, mest villaförortslunk, eller något åt det håller. Det är när det kommer lite vokala inslag som det känns aningen mer spännande. Nu kan jag dock inte ta ställning till kombinationen med filmen som de har i kombination med detta album, jag kan faktiskt tänka mig att det blir betydligt bättre än att lyssna på albumet.

Kanske ett album man kan kika närmare på, gillar man genren kan man säkert finna det tilltalande. Det blir dock trots allt mest ett album som passerar ganska obemärkt förbi, ett intressant koncept som inte leder till ett särskilt spännande album. Jag vet väl inte om de skrivit något speciellt oortodoxt, det känns inte överväldigande eller nyskapande så det kanske inte är så. Inte heller tycker jag att det känns som ett album som behöver återse dagens ljus, det släpptes 2015 och Bird’s Robe Records har återsläppt betydligt mer intressanta album i sin jubileumsserie.

HHHHHHH