Band:
Antti Parviainen - Guitars
Antti Argillander - Vocals
Erno Venäläinen - Bass
Erno Sallinen - Drums, synthesizers, programming
Anni Kokkonen - Backing vocals
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Erno Sallinen - Production, arrangement, recording, editing
Joona Muistola - Reamping, mixing, mastering
Elmo Kröger - Vocal recording
Sinni Jensen - Cover art
Released 2022-03-31
Reviewed 2022-05-14
Links:
bandcamp
inverse records
Väldigt melodiös dödsmetall där keyboards har en väldigt stark framtoning, Argillanders sånginsats är ganska typisk för dödsmetallen, men också väldigt bra. Det varias vrålande med klarsång och det känns som ett fräscht modernt melodiöst dödsmetallalbum. Produktionen är fräsch, låtmaterialet känns också ganska fräscht och inte alls lika plagierat som det ofta gör inom genren. Sedan kan det knappast påstås vara ett album som direkt bryter ny mark, det är bekant även om det känns mer fräscht än mycket. Det är sex spår och 24 minuter speltid, det känns som ett album med ganska positiv världsbild trots omständigheterna under vilka det skapats men kanske var glädjen över att ge Parviainens låtar liv starkare än saknaden efter hans medverkan – eller så var de bara beslutsamma nog att inte låta saknaden störa.
Det är snyggt, Parviainen hade onekligen en god känsla för att skapa medryckande melodiös dödsmetall. Inledningen är riktigt vass och det finns onekligen snygga höjdpunkter bland de övriga spåren också. Det ger ett tilltalande alster att lyssna på, även om det kanske inte är något som lyfter oss långt över trädtopparna. Men jag gillar det och från början vill jag nästan ge ett högre betyg innan allt till sist landar i betyget som finns mitt i vår skala. Om allt varit i samma lysande kaliber som inledningen, annars tycker jag att de använder keyboards riktigt snyggt, bra sång och så vidare. Jag hoppas att bandet väljer att skapa ny musik, Argillander har onekligen en bra förmåga att ge liv till musikaliska idéer och varför skulle de inte kunna skapa något minst lika bra i fortsättningen?
Jag är egentligen inte så förtjust i när man lyfter att det är verk av en hädangången person och så vidare eftersom det gör det lite svårare att bedöma rättvist. Du vill ju inte gå för hårt åt någon som inte längre finns bland oss, när det gäller Cerebral Mist är det dock bra nog för att man inte ska behöva ta sådan hänsyn. Parviainen skapade här några fina låtar och hans gitarrspel håller god kvalité – en trevlig EP med en ganska magisk inledning.
HHHHHHH